Killar i förbipasserande bilar 😒

We're here, we're queer - get used to it! (Or go fuck yourselves...) ✊✊✊🏳️‍🌈🏳️‍🌈🏳️‍🌈 Ja, det är väl vad jag vill säga till dessa killar i förbipasserande bilar. 🤷‍♀️

De här fina flaggorna såg jag vaja utanför konstmuseet imorse. 🏳️‍🌈 Så fint att se kärleken spridas, i synnerhet när det verkar så mörka krafter i samhället...

Igår kväll gick två tjejer genom Norrköping hand i hand, den ena med en regnbågsflagga uppstickande ur ryggsäcken. De hade tittat på livesändningen och kände sig glada och Pride-peppade och var på väg för att träffa en vän som uppträtt i livesändningen. 🏳️‍🌈 Och då kom det en bil, med fyra män i, och de gapade "Jävla Pridehoror" till det lyckliga paret. Och genast var stämningen en annan. Först chock ("vad fan hände?!", liksom). Sedan skräck ("tänk om de kommer göra mer än att ropa?!"). Sedan en rädsloblandad beslutsamhet om att inte låta hatet vinna, att fortsätta hålla varandra i handen trots impulsen att släppa taget. Det blev ett långt inlägg på Facebook, som krossade mitt hjärta när jag läste det (den ena tjejen är så pass bekant till mig att vi har en Facebook-relation). Och ett kortare inlägg i Norrköpingsgruppen på Facebook - som krossade mitt hjärta när jag läste de vidriga kommentarerna till det. Vad fan är det för FEL på folk?! Hur kan det finnas människor som tycker att det är okej att sprida hat? 😢

Vi ventilerade händelsen i chatten för Pride-familjens "innersta krets" och jag nämnde att en kille i en bil skrek efter mig också när jag gick hem från parken i min ytterst Pride-relaterade outfit igår kväll. Och då nämndes ord som "hatbrott" och "polisanmälan". Och jag blev helt ställd. Och kände mig ganska dum. Liksom, varför har jag inte tänkt på det själv?! Jag är ändå en ganska smart person. 🤔 Men jag är väl lite luttrad, eftersom en kille i en bil vrålade "BÖGAR OCH HORUNGAR!" åt mig om och om igen när mamma och syrran och jag (i egensydd regnbågsklänning) var på väg hem efter paraden förra året. 😕 Och jag har liksom inte så mycket att gå på när det gäller gårdagens händelse. Någon gång strax före halv åtta igår kväll gick jag nedför Västgötebacken i Norrköping klädd i regnbågar från topp till tå. Jag blev omkörd av en blå sportig bil (jag kan tyvärr inte skilja olika bilmärken åt) med en kille bakom ratten som jag tror hade mörkt hår och solglasögon. Framrutan var nedvevad och när han passerade mig ropade han någonting, jag uppfattade inte exakt vad men han lät inte speciellt trevlig. Det kändes obehagligt och jag skyndade på mina steg. Jag hade mamma i telefonen som en upplevd trygghet ända tills jag kom hem. (Det var även en kille som ropade något åt mig från ett lägenhetsfönster, men han var ju på behörigt avstånd och uppenbart berusad och dessutom var jag nästan hemma då, så det kändes inte lika läskigt.) Imorse tvekade jag att sätta på mig min regnbågsjacka när jag skulle gå ut och tänkte nästan ta min rosa vårjacka istället trots att det är för kallt för den just nu. Och det gjorde mig jävligt upprörd. Så jag tog på mig regnbågsjackan av ren jävlar anamma - och sedan var jag supernojig över att någon som syrran och jag mötte skulle säga eller göra någonting. Ingenting hände dock, allt var lugnt. Men jag hatar hatar HATAR att inskränkta idioter tar sig rätten att begränsa vårt utrymme i samhälle, att begränsa OSS. 😔

Tjejerna som blev trakasserade igår kväll kommer att polisanmäla händelsen (om de inte redan hunnit göra det nu). Och det tycker jag är jättebra, för även om jag inte tror att det kommer leda till att de där dräggen hittas och straffas eller att deras attityder ändras så blir det ändå en pinne i statistiken och ett synliggörande av varför sammanhang som Pride och andra trygga rum behövs och att vi fan inte kan luta oss tillbaka och vara nöjda med hur "bra" allting är i Sverige idag utan fortsätta kämpa för våra relativt nya och jävligt sköra rättigheter och vår plats i samhället som inte är så självklar som den borde vara. Huruvida jag själv kommer att polisanmäla årets (och förra årets) händelse är lite mer tveksamt, jag känner väl inte att jag har ett lika tydligt "case" som de två tjejerna, när det gäller gårdagens händelse hörde jag ju inte ens vad han skrek - jag lade mest ihop förra årets händelse med att sådant här (att killar i bilar ropar otrevligheter till mig) bara verkar hända när jag är uppenbart Pride- eller feministklädd. Knappast en slump. 😒

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback