Syrran och jag har haft en fantastisk dag idag. 💖 Vi har hittat mer vårblommor, shoppat en massa fina saker, ätit på café, spelat tevespel, haft givande samtal - och stoppat en gruddvåldtäkt bland gräsänderna i parken... 

 

På väg hem från en väldigt rolig men samtidigt socialt utmattande shoppingrunda (jag var helt slut och hade ont i huvudet av all social exponering) gick vi genom parken (istället för att ta bussen ända hem eftersom jag var kallsvettig och mådde illa och behövde komma av bussen nu nu NU för att undvika en olycka 🤮) och jag berättade för syrran om hur jag några dagar tidigare bevittnat två gräsandshanar som gemensamt hållit ner en hona mot marken och parat sig med henne där. Det var fullkomligt vidrigt. Men inte så vidrigt som det vi strax därpå skulle komma att bevittna. En grupp på cirka tio(!) hanar hade omringat och tryckt ner en hona, hon syntes knappt under alla hanar, de bet och slet i henne och hoppade upp på henne en efter en för att para sig med henne. Hon försökte slita sig loss, men det var omöjligt. Och jag VET att människovärldens sociala normer inte riktigt gäller i djurriket och att en inte bör applicera våra värderingar på djur och bla bla bla...men vad fan, det här var en jävla GRUPPVÅLDTÄKT!!! Det kan fan aldrig betraktas som normalt eller naturligt, även om det är djur det handlar om (det är tydligen ett vanligt förekommande beteende bland just gräsänder - helt jävla sjukt!). Så syrran och jag skyndade fram och avbröt det hela, och hanarna skingrades och honan flydde i panik ner i bäcken. So far, so good. Men hanarna gav sig inte. De följde efter henne ner i vattnet, tryckte ner henne under vattenytan, bet henne i huvudet precis vid ögonen, slet loss fjädrar från henne och verkade ha för avsikt att våldta och dränka henne till döds. Så då skyndade vi fram och avbröt dem igen. Och den här gången stapplade hon en bit bort och vi följde efter och höll de vidriga fanskapen på behörigt avstånd. Hon var märkbart chockad och illa däran, det märktes inte minst på hennes sätt att röra sig. När hon kommit i relativ säkerhet stannade hon och började rätta till fjäderdräkten - det flög dun omkring henne, oklart om det var sådant som fanskapen slitit bort eller om de lossnade som någon slags stressreaktion. Vi stod en lång stund och skyddade henne, och när vi gick därifrån verkade läget någorlunda stabilt. Jag hoppas innerligt att hon får vara ifred fortsättningsvis, men jag tvivlar dessvärre på det. 😔

 

Vi hade väldigt svårt för att skaka av oss den här upplevelsen. Det var så vidrigt. Hoppas att det blir en trevlig kväll i alla fall, för både oss människor och för andhonorna i parken. Jag ska snart förflytta mig till teven för årets mediehöjdpunkt - finalen av Melodifestivalen! Och imorgon ska jag såklart ut och demonstrera, under parollen "Kvinnors trygghet, allas ansvar!". ♀️✊ Och jag antar att jag tar en sväng genom parken för att titta till andhonorna också...