Idag är det exakt tio år sedan jag började blogga. Detta är inlägg nummer 3 420 - hur sjukt är inte det?! Det har hänt mycket på de här tio åren, och jag är stolt över hur mycket jag utvecklats och tacksam över allting som numera berikar mitt liv. Det har inte gått sprikrakt, och det går fortfarande mycket upp och ner, men sett över lång tid har min tillvaro blivit bättre. 

 

För tio år sedan var jag 21 år gammal (snart 22) och bodde i en liten etta i Kristianstad, jag var fattig student och skulle snart börja skriva kandidatuppsatsen i företagsekonomi, min älskade kisse skulle snart komma in i mitt liv, min kärleksrelation sedan nästan fem år tillbaka befann sig i det sorgliga slutskedet och jag mådde verkligen skit över det, jag saknade min familj som bodde 40 mil bort och jag kände mig väldigt ensam, jag grät mycket och hade svårt för att sova, här på bloggen var jag rädd för att visa vem jag var och hade varken bilder eller någon personlig information... 

 

Jag är glad över att inte vara där längre. ❤️ 

 

Nu är jag 31 år (snart 32) och bor i den bästa och finaste lägenhet jag någonsin haft, i centrala Norrköping och med familjen på nära håll. Jag har god ekonomi och ett jobb jag trivs med, jag har nästan 600 avklarade högskolepoäng men pluggar numera bara för nöjes skull och inte för att jag måste. Min största sorg är att min älskade kisse inte längre finns med mig, men jag är tacksam över de fina år vi fick tillsammans. Jag har landat i en asexuell identitet och hyser ingen som helst längtan efter någon ny flickvän, jag tycker att det är skönt att vara själv. Min psykiska hälsa är relativt stabil nuförtiden, jämfört med för tio år sedan (även om jag förstås fortfarande har psykiska problem). Jag är engagerad i flera ideella föreningar, där jag mött många fina människor som berikar mitt liv. Jag somnar utan sömntabletter. Jag är ganska öppen här på bloggen, med både bilder och information (även om jag tyvärr ibland känner mig hämmad från att skriva om vissa saker som jag egentligen skulle behöva skriva av mig om men som jag håller tyst om av hänsyn till andra människor - från att ha varit tämligen anonym har min blogg blivit ett tillhåll för en stor del av min bekantskapskrets, på gott och ont). 

 

Nu inleds en ny tioårsperiod. Får se vad jag har att skriva här om ytterligare tio år. Om jag fortfarande bloggar då alltså. Men det hoppas jag att jag gör. Och jag hoppas att jag då kommer kunna se tillbaka och se att jag blivit ännu mer stabil och trygg i mig själv. ❤️