Fredagen var resans mest intensiva dag. Vi var ute och gick i centrala Kristianstad i cirka sex(!) timmar på dagen, sedan återvände vi till hotellrummet och vilade ett tag och sedan åkte vi högskoleområdet och gick runt där en stund. Men det allra första vi gjorde i förrgår morse var förstås att gå ner i matsalen och äta hotellfrukost - och som den bloggare jag är var jag ju såklart tvungen att dokumentera maten... 😉

Dagens första anhalt var Heliga Trefaldighets kyrka. ⛪ Jag har två minnen från den kyrkan. Dels gick L och jag in där och ställde oss och kysstes i vapenhuset en gång när vi var tonåringar, som ett litet fuck you till kristendomens homofobi. Det var väl ingen som såg oss, men vi kände oss ändå väldigt rebelliska. 🏳️‍🌈 Dels hölls som sagt examensceremonin där när jag tog min kandidatexamen i företagsekonomi för tio år sedan. Det var en mycket högtidlig stund, bland annat stod alla lärarna i en halvcirkel längst fram i kyrkan och klassen fick gå laget runt och ta alla i hand och ta emot gratulationer. Jag minns hur golvet såg ut och att jag var rädd för att snubbla. Och jag minns att läraren i ekonomistyrning och jag log lite extra mot varandra när vi möttes där. Jag hade börjat gråta inför honom en gång och han hade frångått sina akademiska principer och gjort ett undantag för mig på grund av min sociala fobi. Och när vi möttes där i kyrkan kände jag att han var stolt över mig som tagit mig ända fram till examen trots mina svårigheter. ❤

Efter besöket i kyrkan gick vi till supermysiga Conditori Duvander och fikade. Jag har bara varit där ett par gånger (konditoribesök var en extravagant lyx som sällan rymdes inom min snäva studentbudget), men mina minnen därifrån är övervägande positiva. Bland annat minns jag att L och jag satt där och läste schlagerartiklar inför The Arks medverkan i Melodifestivalen 2007, våren innan jag flyttade till Kristianstad.

En bit därifrån hittade vi den lilla symaskinsaffären där jag fick välja ut en symaskin i present när jag fyllde 20 år. Jag blev glatt överraskad över att den fortfarande fanns kvar (ägarna var gamla redan på den tiden), så det blev en del glädjeyttringar och fotograferande utanför den. Efter en stund öppnades dörren och en dam som arbetade där kikade ut, så då gick mamma fram och förklarade situationen och berättade att vi varit där och köpt en symaskin till mig för tolv år sedan. Damen berättade att affären numera drivs av dottern till paret som sålde min symaskin. Det kändes fint att få höra. ❤

Efter det gick vi till Lilla Torg, där vi såg massor av regnbågsflaggor. 🏳️‍🌈😍 Det gjorde mig förstås väldigt glad - men samtidigt generad över att jag inte hade koll på att Kristianstad Pride pågår just nu (sjukt orutinerat av mig! 😱). Vi letade även upp den numera nedlagda restaurangen Trendie som jag besökt många gånger med L och som jag tagit med familjen till när de varit nere och hälsat på.

Vi gick vidare genom centrum och konstaterade att Domushuset inte fanns längre, och inte heller det intilliggande busstorget. Istället låg där en gigantisk galleria som var mig fullkomligt främmande. Det är mycket som har förändrats i Kristianstad under de senaste tio åren, vilket känns lite konstigt samtidigt som det säkert bidrog till att göra vistelsen lättare för mig då många platser som varit smärtsamma för mig nu var helt oigenkännliga. 👍

En del platser var sig dock lika. Som "stenbananerna", Ls gymnasieskola och huset hon bodde i tillsammans med sin mamma innan vi flyttade ihop (och efter att vi flyttade isär). Mamma och syrran och jag satt en stund på skolgården, och det kändes helt okej.

Jobbigare var det att återuppleva promenaden på stigen längs med kanalen. Den där vårkvällen 2010 när L följde mig en bit på hemvägen (hon bodde hos sin mamma igen sedan några månader tillbaka, och den där kvällen hade jag varit hos dem och ätit middag) och hon var så kall och avvisande och ville inte ens ge mig en avskedspuss. Där någonstans brast det för mig och jag insåg att det verkligen inte fanns någon framtid för oss. Jag ägnade den kvällen åt att gråta, prata med mamma i telefon och bestämma mig för att flytta hem till Östergötland igen. Det var en fruktansvärt jobbig kväll, som kom över mig igen när mamma och syrran och jag gick samma promenadsträcka i förrgår. Men jag hantetade det riktigt bra faktiskt. Och det var skönt att ha stöd från mamma och syrran. ❤

Längs den stigen finns även några bänkar, där L och jag satt tillsammans under betydligt lyckligare omständigheter på vår ettårsdag 2006. Den bänken kändes också viktig att reclaima...

Sedan passerade vi Ungdomsmottagningen, en plats där jag fick mycket välbehövlig psykologisk hjälp under mitt sista år i Skåne - jag hade två olika samtalskontakter där och när saker och ting var riktigt jobbiga fick jag komma dit och prata två gånger i veckan (en gång med den ena och en gång med den andra). Jag är väldigt tacksam för de där två damerna. ❤

Nästa anhalt var stadsbiblioteket. Det var sig ganska likt, förutom att entrén gjorts om och flyttats. Det är en plats som jag förknippar både med lån av kurslitteratur och med att sitta vid en dator tillsammans med L och spela spel på Hamsterpaj...

På väg till den lägenhet som var mitt hem under två och ett halvt år passerade vi det hus som L och jag alltid sa att vi skulle köpa och flytta in i "när vi blev rika"...

Det är absolut ett jättefint hus. Men jag är glad att jag inte sitter fast i ett hus i Kristianstad tillsammans med L och de två barn vi sa att vi skulle skaffa. 😖

Det jag trodde skulle vara nästan outhärdligt jobbigt att besöka var den plats som var mitt (och under två år även Ls) hem från januari 2008 till sommaren 2010. Men det kändes mest konstigt, att återse en plats som en gång varit "världens centrum" för mig men som nu kändes väldigt avlägsen. Det mesta var sig likt - något träd var fällt, några bitar av gräsmattan på framsidan var asfalterade, uteplatsen på baksidan hade fått sig en rejäl uppfräschning, men annars såg allting ut som jag mindes det (eller kanske lite mindre). Vi satte oss och åt lunch (inköpt i närbutiken som blivit rejält utbyggd och inte alls kändes bekant längre) med mina gamla lägenhetsfönster inom synhåll, och jag började tycka att det var riktigt mysigt att vara där. 👍

Vi var vid det här laget ganska trötta, alla tre, så vi styrde stegen tillbaka mot hotellet. Vi valde en lite annorlunda väg tillbaka till centrum, över en spång och genom ett litet skogsparti på en ö i kanalen. Den vägen gick jag nämligen på väg till tågstationen våren 2010 när jag skulle åka tåg med kissen för första gången, eftersom hon var så himla ängslig av sig och jag försökte minimera kontakten med andra människor och djur som bara skulle skrämma upp henne ytterligare. ❤🐈

Efter att ha vilat och sovit på hotellrummet ett tag tog vi bilen bort till högskoleområdet. Ett område där jag förstås tillbringade väldigt mycket tid under mina tre år i Skåne...

I närheten av högskolan ligger den matbutik som jag handlade mest i, både under hösten 2007 när jag bodde på campus och senare när jag bodde mer inne i stan. Mitt mest traumatiska minne därifrån är när jag skulle storhandla en gång och hade lastat upp alla varorna på bandet vid kassan - och så fanns inte mitt bankkort i plånboken. 😱😱😱 Jag vet än idag inte vart det hade tagit vägen (även om jag har mina misstankar), men jag minns skräcken över att ha förlorat det. Jag cyklade runt till de ställen där jag handlat senast, men det fanns ingenstans så jag blev tvungen att spärra det och beställa ett nytt.

I samma område ligger även äventyrsgolfbanan där jag spelat med både L och familjen, och bowlinghallen där L envisades med att köpa små burkar med jordnötter trots att det fick min hals att svullna igen...

Jag hade väl någon tanke om att mamma och syrran och jag skulle spela äventyrsgolf i fredags kväll, men efter denna superintensiva dag var vi alla tre för trötta för det, så efter att ha handlat på Ica åkte vi hem till hotellet där jag var så trött att jag inte ens orkade blogga. 😴