Mensen kom på förmiddagen, vilket gjorde mig väldigt glad (trots vita trosor och ingen binda = fläckarna kommer typ aldrig gå bort helt). Så skönt att den är här nu, då vet jag att chanserna för ett bra mående är betydligt större än innan. 😊👍 Jag log stort och började nästan sjunga när jag såg de röda fläckarna. ❤

Jag fick förresten ett mejl från Google Maps under dagen, med en karta där alla orter jag besökt under 2019 var markerade...

Det var intressant. Med ens blev det så påtagligt hur lokalt förankrad jag är (och hur hårt bevakade vi människor är i denna digitala tidsålder, men det är inte mitt huvudfokus här). Några utfärder har jag ju gjort, men mest har jag hållit mig hemikring. På sätt och vis känns det lite sorgligt att ett helt år kunnat gå utan att jag gett mig ut och sett mer av världen än så. Men samtidigt har jag ju inte känt något direkt behov av det. Och jag vet ju att 2020 kommer medföra några mer avlägsna kartnålar, såsom Gävle och Oslo (vilket förresten kommer bli två helt underbara resor ❤). Så det får väl kompensera för mitt östgötafixerade 2019. 😉