Det tog ungefär tio minuter innan ångesten blev så stark att jag loggade ut från videomötet. 😔 Efter lärarens introduktion tyckte hon nämligen att vi skulle köra en presentationsrunda av oss själva och våra uppsatsidéer (trots att vi redan gjort det skriftligt i kursens forum). Och mitt redan massiva ångestpåslag nådde bristningsgränsen. Jag klarade inte av det. Jag flydde. 😔

Och jag veeet allting om ångestkurvan som planar ut om en bara stannar kvar i situationen och uthärdar den utan säkerhetsbeteenden. Jag veeet att undvikande bidrar till att vidmakthålla ångesten. Jag veeet att ångesten behåller makten över mig om jag agerar på den.

Men jag klarade inte av att vara duktig idag. Jag är för skör. Jag har varit mer eller mindre skör ända sedan förra veckan och allting känns så himla svårt just nu. 😔 Och jag känner mig så jävla misslyckad som inte klarade av att delta i workshopen idag. 😢

Läraren är dock jättefin och förstående. Hon skrev till mig och undrade varför jag försvann (just som jag satt och skrev ett meddelande till henne om det), och när hon fått veta varför fick jag detta svar från henne...

Jag är väldigt tacksam över denna respons. ❤ Men jag känner mig ändå dum som inte klarade av det som "alla andra" klarade av. Visst hade jag kunnat säga till innan, som hon skriver, men jag VILLE klara av det - och fram till igår kväll TRODDE jag att jag skulle klara av det. Men så gick det åt helvete i alla fall. 😔

Mamma säger att jag inte ska vara för hård mot mig själv. Men det är svårt. Det pågår ett massivt självhat inom mig just nu som jag inte lyckas få stopp på.