Imorse fick jag veta att mitt femåriga lilla fan hade sagt till sin mamma att han ville att "Malin med rosa håret" skulle vara barnvakt till honom ikväll. Nu kunde jag ju inte det eftersom jag skulle till bågskytteklubben (och för övrigt aldrig har tagit hand om ett barn förut så jag vet inte om jag klarar av det), men trevligt att få höra att jag fortfarande har idolstatus. 😉 

 

På förmiddagen ringde(!) jag till barnmorskemottagningen och diskuterade den alarmerande situationen med min restnotetade PM(D)S-medicin, och barnmorskan var väldigt förstående och tillmötesgående och skrev ut en annan, liknande sort åt mig som jag kan ta så länge tills mina ordinarie tabletter är åter i lager. Känner mig väldigt frustrerad över effekterna av privatiseringen av apoteken men väldigt stolt över mig själv som vågade ringa detta jobbiga samtal.

 

När jag kom hem från jobbet väntade ett mycket spännande kuvert på mig i brevlådan. Jag anade med stigande förväntan vad det kunde vara som levererades på det sättet...och mycket riktigt - det var biljetterna till Taylors konsert i Norge i sommar! 😍😍😍 Åh...det kommer bli så fantastiskt! ☺💖

 

Framåt kvällen trippade jag iväg till bågskytteklubben, med ytterst försiktiga steg och i snigelfart på grund av halkan. Min första träning i klubben efter bågskytteskolan. 🏹 Vi var fyra stycken från skolan som kom dit ikväll och vi sköt tillsammans med en annan tjej som också är nybörjare. Vi höll till i lilla salen medan proffsen höll till i stora salen och kom in och tittade till oss emellanåt. Det var ganska skönt att skjuta utan konstant övervakning faktiskt, även om risken för att göra fel som inte korrigerades förstås ökade. Jag testade att skjuta med en båge på 20 pound men märkte ingen större skillnad mot 18 pound, så jag gick upp till 22 pound istället - och OMG, vad ont i ryggen jag fick (och fortfarande har)! Efter en stund fick jag erkänna mig besegrad och gick tillbaka till 20 pound. Det känns som en lagom nivå just nu. Jag fick förresten både stränga på och av pilbågen ikväll, samt sätta upp och ta ner tavlorna. Det var spännande - tidigare har vi ju fått allt serverat och klart.

 

När vi skjutit i cirka två timmar orkade vi inte mer. Och ordföranden tycker att det är läskigt att låta tjejer promenera ensamma på kvällen så han och hans fru skjutsade hem både mig och min bågskyttekompis. Det tycker jag var rart av dem, även om jag själv inte är speciellt rädd för att gå hem ensam genom stan en tisdagskväll (jag är mest rädd för att halka när det är såhär isigt som ikväll). Men som sagt, väldigt rart och omtänksamt av dem. 💖