Sedan fick det vara bra med social exponering för en stund så vi köpte varsin sallad som vi åt hemma i mitt kök, i lugn och ro. Och sedan sökte vi oss till pensionärssektionen av stadsfesten, en liten scen i en park där det framfördes sådant som gamla människor förväntas tycka om. Vi satt där på en bänk och blåste såpbubblor och lyssnade på 50-talsmusik och sänkte publikens medelålder. Och jag ville förstås köpa lotter där också (jag älskar lotter!) men det tog en stund innan jag vågade gå fram till en av de seniora damerna som gick runt och sålde lotter. Kände mig jättestolt när jag väl gjorde det och kunde återvända till vår bänk med två lottremsor. Men när det sedan visade sig att jag vunnit en ny lott tyckte Ångestmonstret att det fick vara nog, så den fick Livrädd gå och hämta åt mig.

På kvällen gick jag på en talkshow på min älskade teater. Jag var jättevelig och väntade in i det längsta med att boka biljett, men såhär i efterhand är jag väldigt glad över att jag till slut gjorde det. Det blev en spännande, rolig och tankeväckande kväll och jag ser fram emot att gå på detta fler gånger. Lite jobbigt att gå själv på evenemang som hålls i teatercafét eftersom publiken sitter vid små bord där och förväntas komma dit i mindre sällskap...men efter en stund konstaterade kvinnan som satt ensam vid bordet snett framför mig att hon ju lika gärna kunde sitta vid mitt bord om det var okej för mig. Det var verkligen okej för mig! Det var en lättnad att få lite sällskap och slippa känna mig dum som tog upp ett helt bord själv, samtidigt som hennes närvaro skapade en annan sorts ångest i och med att jag förväntades konversera med henne. Tack och lov jobbade hon på radio och var van vid att hålla igång samtal...så det gick ganska bra. Och i slutet av kvällen tackade hon mig för sällskapet.

Nu ligger jag i sängen och är helt slut (men väldigt nöjd) efter denna socialt intensiva dag. Jag kommer nog sova gott inatt. 😴