När jag gick och lade mig i förrgår kväll kände jag att det gjorde himla ont i gränslandet mellan ryggen och rumpan, högst upp i skåran. Jag kunde inte ligga på rygg utan fick ligga på sidan och på magen istället. Igår morse gjorde det fortfarande ont och när jag gick på toaletten blev papperet blodigt. Jag kollade i spegeln och konstaterade att hela övre området mellan skinkorna var helt rödflammigt. 😱 Fortsatte att ha ont hela dagen, det var väldigt jobbigt både att sitta och att ligga på rygg. Det kom även någon slags vätska från det rödflammiga området som blötte ner trosorna. På kvällen googlade jag på symptomen och blev övertygad om att jag hade en pilonidalcysta som eventuellt skulle kräva operation. 😱 Jag skrev till vårdcentralen via Mina Vårdkontakter imorse och beskrev eländet och fick till svar att jag skulle ringa för konsultation med sjuksköterska och eventuellt bokning av läkartid. Jag ringde, möttes av en automatisk röst och ett antal knappval - och fick sedan vänta tre ångestfyllda timmar på att bli uppringd. Då fick jag återigen beskriva symptomen (vilket var betydligt mer pinsamt i telefon än i skrift) och fick en tid hos en sköterska fyra timmar senare. Jag var lättad över att det var en kvinnlig sköterska - att behöva ligga på en brits och visa rumpan för en främmande människa är jävligt ångestladdat, men det känns aningen lättare med en kvinna än med en man. Sköterskan kunde dock inte avgöra vad problemet var, efter att ha tittat och känt och ställt frågor, så hon gick och hämtade en läkare. Och denna läkare var oturligt nog en man. Men nu hade jag liksom redan legat där med en främmande persons fingrar i rumpan, så jag började bli lite härdad och accepterade att även doktorn fick undersöka mig. Han kunde dock inte heller avgöra diagnosen utan fick gå och konsultera sin handledare. Och under tiden fick sköterskan tag på en tredje person, en kvinnlig specialistläkare, som kom in i rummet för att undersöka mig (vid det laget var jag så härdad att det nästan kändes okej). Jag fick alltså ligga där med rumpan i vädret och bli pillad på av TRE olika personer innan denna specialistläkare slutligen konstaterade att det verkar röra sig om någon typ av hudinfektion som jag kan försöka behandla med en receptfri salva från apoteket.

Alltså, jag vet inte om ni kan förstå den lättnaden och glädjen jag kände när jag lämnade vårdcentralen. Både över att jag klarat av undersökningen och över att diagnosen inte var så illa som jag först trodde - och över att jag överhuvudtaget tog mig för att söka hjälp. 👍

Jag gick förbi Halvars och köpte årets första glass på hemvägen. Jag tyckte att jag gjort mig förtjänt av det. 😊