Jag vaknade vid tretiden inatt och överväldigades av insikten om att musikalen är slut nu. Jag var plötsligt helt klarvaken...och panikslagen. Någon slags separationsångest höll (och håller fortfarande) mig i sitt grepp. Idag har jag lullat runt i en märklig blandning av lycka och sorg. Det har varit så otroligt fint med musikalen...men det är så hemskt att det är över. Varför kunde den inte bara ha fortsatt i all evighet?! Jag skulle lätt ha kunnat gå och se den sisådär en gång i veckan under resten av mitt liv (på riktigt!). 

 

Men men...det är väl inte mycket att göra åt. Det är över nu. Men TACK, Östgötateatern, för denna fantastiska uppsättning! Den har betytt så obeskrivligt mycket för mig. ❤❤❤❤❤ (Och TACK, Livrädd, för att du tog med mig på den där första föreställningen...allt är ditt "fel"! 😜) 

 

För att dra ut på det hela lite till kommer här en bildkavalkad...