Sent igår kväll hörde jag ett skrik utifrån vardagsrummet. Det var kissen som drömt en mardröm. Snart kom små tassar över golvet, och gnyende hoppade hon upp till mig i sängen och smög in under täcket och kröp ihop intill mig. Jag undrar vad hon hade drömt för något otäckt, för hon var verkligen jätterädd.

 

Men när jag legat och hållit om henne och klappat på henne och talat lugnande till henne en stund så började hon slappna av. Och när hon lugnat ner sig satte hon sig upp och låtsades, på katters vis, som ingenting och gick nonchalant sin väg igen.

 

Herregud, vad jag älskar den lilla varelsen!