Först tog vi det dock lugnt, vandrade i Hyde Park och stannade till på ett café. Men sedan bar det av till shoppinggatorna. Och där sprack min bild av London som en lugn och icke-hetsig plats. Extremt mycket folk, trängsel, trafik, larm och intryck. 

 

Men det gick bra! Jag klamrade mig fast vid syrran ganska mycket, och när det blev dags för lunch valde jag Burger King för att det kändes tryggt och hemvant. Men vi gick in i en mängd olika butiker, jag bad till och med personalen om hjälp när jag behövde det och jag köpte en massa fina saker. Och vi hade jätteroligt! :-D 

 

När vi började känna oss nöjda (och fötterna började kännas amputeringsklara) bestämde vi oss för att ta tunnelbanan tillbaka istället för att gå. Detta var mitt i eftermiddagsrusningen när alla skulle hem från jobbet. Det var stundvis stillastående kö(!) i gångarna innan rulltrapporna. 

 

När vi väl kom ner på perrongen såg vi hur fullsmockat med folk det var ombord på tåget. Syrran föreslog att vi skulle vänta på nästa tåg eller försöka ta oss upp igen och gå hela vägen hem till hotellet istället. Men till hennes (och även min) förvåning sa jag nej till detta och drog med mig henne ombord på tåget. Vi fick stanna precis innanför dörren, vi fick stå tätt intill andra människor och när det blev dags att gå av hade vi hamnat en bit ifrån dörren med en mur av människor i vägen som vi måste ta oss förbi för att komma ut. Men vi klarade det! 

 

Nu är det dags att sova. Syrran har redan slocknat och det kommer förmodligen jag också göra snart. Det har varit en otroligt intensiv dag idag, men fantastiskt rolig! :-)