Nu ikväll har jag varit och hämtat ut paketet från L. Jag fick världens ångest när jag såg avin, och jag kände paniken stiga på väg till affären och medan jag väntade på att postombudet skulle hitta paketet...och när jag såg handstilen utanpå. Verkligen råångest.

 

När jag kom hem satte jag mig på köksgolvet och slet upp paketet. Hittade en papperslapp inuti och befarade att hon skrivit ett brev till mig...men det var tack och lov bara en liten hemmagjord påse till USB-minnet och minneskortet som hon vill att jag ska lägga över några gamla bilder på och återsända till henne.

 

Det kändes fint att få tillbaka mina gamla pärmar med noveller som jag skrev mellan 10-17 års ålder (men jävligt pinsamt när jag tänkte på att L kanske läst några av dem - vilket syrran försökte lugna mig med att hon säkert inte har). Inte för att de är några litterära mästerverk (långt därifrån!) men de har stort affektionsvärde för mig...så jag är glad över att ha fått dem tillbaka.

 

Nu har den värsta ångesten lagt sig och jag känner mig faktiskt nästan lugn (men bara nästan). Ska nog gå och lägga mig snart, för jag är ganska trött nu. Natti!