TW ofräscht innehåll.

 

I sisådär ett decennium har det kommit blod ur min ändtarm lite då och då. Ont har det också gjort. Eller ja, det gör det ju fortfarande så jag vet inte varför jag skriver i imperfekt. Men hur som helst. Någon gång för kanske fem-sex år sedan, medan jag fortfarande bodde i Skåne, gick jag till en läkare för att kolla upp detta.

 

Jag var då övertygad om att jag hade ändtarmscancer - googlande på diverse åkommor leder ju i princip alltid fram till slutsatsen att det är cancer en lider av (hur överlever hypokondriker i denna moderna tid, det undrar jag).

 

Det tog emot himla mycket att berätta om detta för läkaren, och det kändes sjukt jobbigt att behöva dra ner byxorna inför en främmande människa och lägga mig på britsen medan hon (tack och lov att det var en hon i alla fall!) körde in ett finger i rumpan på mig. Hon försäkrade att allting "kändes helt normalt" (som om det skulle vara betryggande att höra) men jag fick i alla fall lämna några prover, som tydligen också var "helt normala". Jag fick aldrig veta vad det var för fel på mig, men läkarna påstod ändå att det "inte var något farligt".

 

Så nu har jag gått med besvären ytterligare några år utan att söka någon mer hjälp. Men för några veckor sedan fick jag nog och kollade upp olika receptfria läkemedel. Beställde via nätet, för aldrig i livet att jag går till mitt stammisapotek och köper någonting som ska köras upp i röven!

 

Har alltså använt stolpiller ett par veckor nu. Jag var totalt livrädd inför första pillret, trodde att det skulle göra skitont - men det kändes knappt någonting när jag förde in det, och all smärta och klåda jag haft bara försvann. Vilken uppenbarelse! Varför har jag inte införskaffat denna mirakelmedicin tidigare?!

 

Problemet är bara att de här stolpillren inte får användas längre än tre veckor. Så nu börjar det bli dags att gå vidare till nästa steg. Vilket leder fram till denna bild av mig från imorse...