Det var troligen detta jag fick sådan ångest över i fredags kväll. Det har liksom gått så himla fort! Syrran blev erbjuden visning av en lägenhet i måndags (för en vecka sedan alltså) och jag följde med henne för att kolla på den. Jag skulle bara följa med som smakråd och moraliskt stöd. Jag älskar ju min lägenhet och hade inga direkta planer på att lämna den inom de närmaste åren typ.

 

Men när vi klev in i denna ljuvliga vindsvåning så blev jag ju alldeles förälskad och ville flytta in där jag med. Och på den vägen är det.

 

Har pendlat mellan hopp och förtvivlan den senaste veckan. Ena stunden kan jag knappt vänta tills vi får nycklarna till nya stället, nästa stund blir jag nästan gråtfärdig över tanken på att slitas upp från mitt nuvarande hem. Men nu är kontraktet som sagt undertecknat, och det känns absolut som rätt beslut. :)