Idag hade vi personalmöte på jobbet. Chefen kikade in som hastigast och sa att han inte hann vara med på mötet för att det dykt upp komplikationer med en kund som han måste ta itu med...och då tog jag helt spontant över hans vanliga roll som ordförande och ledde mina kollegor igenom mötet. Jag kan fortfarande inte fatta att jag verkligen gjorde det. (Tänker tillbaka på när jag gick på gymnasiet och skolkade från klassrådet när det blev min tur att vara ordförande.)

 

På eftermiddagen sa chefen åt mig att ringa ett samtal. Ångestmonstret började gå bärsärkagång inom mig, men jag sa åt det att hålla käften och sedan gick jag in i mitt arbetsrum och ringde. Dessvärre (eller tack och lov, hur man nu ser det) hade kontoret jag ringde till stängt för dagen...så jag fick skicka ett mejl istället. Men men...jag gjorde ju i alla fall ett ärligt försök att ringa. :)

 

Avslutade dagen med att titta på Legally Blonde. När jag var yngre och såg den för första gången så fattade jag inte hur jäkla underbart feministisk den faktiskt är. Förmodligen hade jag fått hela den här skiten om att "tjejigt = dåligt" alltför långt nerkörd i halsen (läs förresten Lady Dahmers kloka funderingar kring detta ämne). Men numera betraktar jag Legally Blonde som girl power på högsta nivå. :)

 

Den har dessutom en annan positiv betydelse för mig. I likhet med Djävulen bär Prada handlar den om en tjej som söker sig till en miljö där hon verkligen inte passar in, och hon söker sig dit av helt fel anledningar...men i slutänden visar det sig att hon gjorde precis rätt. Det är lite som med mitt val av yrke. När jag sökte till ekonomprogrammet med revisorsinriktning vid Högskolan Kristianstad så hade jag inte en jävla aning om vad en revisor var för något. :O Jag ville mest bara få en möjlighet att flytta till staden där min dåvarande flickvän bodde.

 

När jag tre år senare flyttade hem igen var det utan flickvän - men med en kandidatexamen i företagsekonomi. Och nu jobbar jag som revisorsassistent och det har visat sig vara både roligt och intressant. Jag känner att jag har hamnat hundra procent rätt. Ibland blir jag nästan lite rädd när jag tänker på det...hur slumpartad tillvaron är, vilka enorma följder högst godtyckliga beslut kan få.

 

Men bara för att ett beslut är fattat på fel grunder, betyder det inte att beslutet i sig är felaktigt...det kan faktiskt vara helt jävla perfekt. :D