Efter att jag svamlat ihop gårdagskvällens inlägg gick jag äntligen och lade mig. Och ringde till syrran. Tack och lov att det var henne jag ringde till, hon som är van vid att höra mitt Imovane-svammel. För när jag låg i sängen igår kväll förvandlades min mobil plötsligt till en sten. Och borta vid skrivbordet stod en burkaklädd kvinna. Och jag upplyste förstås syrran om dessa faktum. Hände det något mer märkligt så är det i alla fall inget jag kommer ihåg. Och det kanske är lika bra det.

 

Nu är det en ny dag och jag är tillbaka på jobbet - och i mina sinnens fulla bruk. Jag såg att duvorna håller på att bygga bo under Körsbärsdalens balkong, vilket gjorde mig väldigt glad. Klart att vi ska ha duvor i Körsbärsdalen! :D Jag har dock en känsla av att mina kollegor inte skulle bli riktigt lika entusiastiska över detta faktum - de har en tendens att fokusera på nedsmutsning och salmonella när det kommer till duvor. Så det är väl bara att hoppas att de inte lägger märke till det pågående byggprojektet...