Igår kväll kände jag ångesten komma krypande. Men jag upptäckte den tidigt och insåg till och med vilka tankar som triggat igång den, så jag kunde stanna upp och ta ett steg tillbaka. Så det blev inte mycket värre än en obehaglig känsla i magen, som försvann efter en stund.

Jag vet hur det blir om jag bara låter tankarna rusa fritt. Då blir ångesten så outhärdlig att jag till slut måste ge utlopp för den. Förr genom att skada mig själv, numera genom att ringa någon. Men eftersom ångesten oftast kommer sent på kvällen eller en bit in på natten är ju inte det heller någon optimal lösning... Så jag är glad att jag lyckades hejda tankarna, medan de fortfarande var hanterliga.