Den stora tröttheten 😴
Förra helgen blev jag klar med ett första färdigt utkast till min kandidatuppsats i litteraturvetenskap. Jag var väldigt trött medan jag pressade mig själv igenom den processen. Och den tröttheten har dröjt kvar hela den här veckan. Jag är helt slut men har ändå svårt att somna på kvällarna, det är en plåga att släpa mig upp ur sängen på morgnarna, jag har nästan konstant ont i huvudet och jag är bara så otroligt TRÖTT. 😴😴😴 (Plus att de röda prickarna som täckt hela min kropp sedan onsdagen förra veckan fortfarande är kvar. 😕)
Ändå har jag kämpat mig igenom arbetsveckan och på något sätt lyckats prestera som vanligt på jobbet. Men i torsdags morse gick jag in till min teamleader och frågade om jag kunde vara ledig på fredagen. Och det tyckte hon lät som en bra idé. Jag har varit öppen hela veckan med hur trött jag är och allting, och jag tror att hon är lite bekymrad för mig. Det är jag med för den delen, det här känns inte normalt. Och jag fattar inte varför min kropp signalerar att jag är sönderstressad just precis nu - jag har ju varit betydligt mer stressad och känt betydligt mycket mer press under tidigare perioder i livet. Varför är det ett problem NU helt plötsligt? 🤷♀️
Hur som helst kändes det skönt att vara ledig under fredagen. Inget arbete, inga studier. 🙏 Däremot var min älskade mamma här och hjälpte mig att storstäda nästan hela lägenheten, för mitt välmåendes skull. Så nu har jag det finare än vad jag haft det någon gång sedan jag flyttade in. Jag är väldigt tacksam över den här hjälpen, och nu går jag omkring här hemma och bara njuter. 🙏❤️
Idag har jag varit på bussresa till Zarah Leander-museet på Vikbolandet tillsammans med min älskade teaters vänförening. 🎭 Jag kände mig inte alls upplagd för någon resa imorse utan ville bara vara hemma och ta det lugnt...men jag är glad att jag pallrade mig iväg i alla fall. Det blev en trevlig och lärorik utflykt. Jag hade inte så bra koll på Zarah Leander innan, jag visste väl typ bara att hon var en primadonna som gjorde succé i Nazityskland...men nu när min älskade teater sätter upp föreställningen Die Leander om henne känner jag att jag vill fördjupa mig lite mer i hennes liv och karriär. Hon verkar ha varit en väldigt fascinerande människa, och museet om henne var jättefint.
Imorgon väntar en dag fylld av studier och tvätt...och förhoppningsvis lite vila också. Natti natti!
Kommentarer
Trackback
