Jag har sådan sjuk ångest idag. Det är väl en kombination av flera saker. Den annalkande fullmånen. Extrem sömnbrist efter två vakna nätter i rad. Att jag stannade hemma från jobbet idag på grund av detta (känner mig så himla dum och onyttig som bara legat i sängen istället för att vara på kontoret idag). Att min älskade mormor skulle ha fyllt år idag om hon hade levt. Att jag maratontittat på första säsongen av den underbara serien Young Royals som slutade så himla deppigt. Att jag hade tid på astmamottagningen på vårdcentralen idag. Kanske också på ett undermedvetet plan att mamma och jag ska åka till Kristianstad i helgen. 

 

Efter att ha tillbringat hela dagen i sängen kändes det lite smått surrealistiskt att lämna lägenheten och gå ut bland folk när det blev dags att gå till vårdcentralen. Jag hade redan ångest, och den blev inte precis mildare av att gå ut. Jag gick som i ett töcken och hade overklighetskänslor ända tills jag satt på plats i väntrummet (aslång tid innan min bokade tid - såklart) och scrollade djurvideor på Facebook för att distrahera mig. 

 

Jag hade ångestpåslag under hela besöket hos astmasjuksköterskan. Och jag började nästan gråta av frustration (och trötthet) framåt slutet. Min lungkapacitet är bra. Min medicinering är hög. Vårdcentralens resurser för att hjälpa mig är uttömda. Och ändå är jag snuvig varje dag året runt. Ändå klarar jag inte av att ägna mig åt pulshöjande aktiviteter utan att få astmaanfall. Ändå är jag hindrad från att leva ett normalt liv, måste hela tiden tänka mig för så att jag inte utsätts för någonting jag är allergisk mot eller gör någonting som triggar igång min astma. 

 

Jag frågade henne gråtfärdig varför jag inte klarar av att ens springa för att hinna med spårvagnen då, om min lungkapacitet nu är så himla bra. Och hon svarade att det förmodligen är kopplat till mina allergier, att de påverkar min astma. Och hon försäkrade mig om att det finns hjälp att få, bara inte inom primärvården, det behövs specialister. Att det kanske kan vara aktuellt med hyposensibilisering för mig, för att förhoppningsvis få bort eller åtminstone mildra mina allergier och på så vis även min astma. Det vore fantastiskt. Jag hoppas verkligen att jag kan få den hjälpen. 

 

Hon kommer att höra av sig till mig typ nästa vecka, när hon har pratat med en läkare på vårdcentralen om mig. Så får vi se sedan. 

 

Och imorgon kommer jag gå och jobba igen. Tillbaka till normala vardagsrutiner, det ska bli skönt. Jag hoppas innerligt att jag får sova inatt, så att jag inte är ett vrak imorgon också. Jag har yogat nu ikväll, men upplever väl inte att det mildrade ångesten nämnvärt. Ska köra min mest avslappnande meditation sedan när jag gått och lagt mig också. Jag har pratat en del med syrran idag, det kändes fint. Och imorgon kommer mamma hit, det ser jag fram emot. 

 

Så, ja...jag kravlar mig väl upp ur den här ångestgropen också.