Tankar om munskydd đ·
Â
Det hĂ€r med munskydd Ă€r ju en tĂ€mligen het frĂ„ga i dessa coronatider, och Ă€ven jag har förstĂ„s funderingar kring detta. đ· Funderingar av rent psykologisk och kulturell natur - för jag tĂ€nker inte utge mig för att vara nĂ„gon slags sjĂ€lvutnĂ€mnd medicinsk förstĂ„sigpĂ„are i ett Ă€mne jag inte har koll pĂ„ (det finns redan alltför mĂ„nga sĂ„dana som tycker alltför mycket saker om munskyddens vara eller icke vara - och samtalstonen i sociala medier kring Ă€mnet Ă€r tĂ€mligen hĂ„rd).Â
Â
Jag Ă€ger i dagslĂ€get tvĂ„ munskydd. Det första köpte jag i vĂ„ras, frĂ€mst som en solidarisk handling dĂ„ pengarna gick till arbetet mot homofobi och HBTQ-fria zoner i Polen. đłïžâđ Som medicinsk utrustning Ă€r det munskyddet inte mycket att hĂ€nga i julgranen, det Ă€r snarare att betrakta som en snygg regnbĂ„gsfĂ€rgad accessoar (vilket ocksĂ„ framhölls i webbshopen).Â
Â
DĂ„ verkar det munskydd jag bestĂ€llde frĂ„n Kawaii-butiken tidigare i veckan (och som ni kan se i bilden ovan) mer lovande. Det har dubbla tyglager samt nĂ„got slags filter och gĂ„r Ă€ven att justera sĂ„ att det sitter tĂ€tare över nĂ€sryggen. Oklart om det uppfyller kraven för att klassas som medicinsk utrustning, men sĂ€kerligen mer Ă€n det första i alla fall. Sjukt snyggt Ă€r det Ă„tminstone!Â
Â
Jag har dock bara provat munskydden hĂ€r hemma. Det tar emot att visa mig ute bland folk i munskydd - det hjĂ€lper liksom inte att de jag har Ă€r sĂ„ snygga. Jag har reflekterat ganska mycket över vad denna min motvilja egentligen handlar om. Och jag har vĂ€l landat i att det förmodligen Ă€r kulturellt betingat.Â
Â
Rent populĂ€rkulturellt associerar jag munskydden med de vidriga ansiktsmaskerna som kvinnorna tvingas bĂ€ra i tredje sĂ€songen av The Handmaid's Tale som ett led i att tysta dem...Â
Â
June i The Handmaid's Tale.Â
Â
Och att jag drar den parallellen beror vĂ€l förmodligen pĂ„ att vi i Sverige inte har nĂ„gon tradition av att dölja vĂ„ra ansikten, varför det blir nĂ„got frĂ€mmande och lĂ€skigt. I svensk kultur Ă€r det sĂ„ djupt rotat att vi ska kunna se varandras ansikten. Det mĂ€rks inte minst pĂ„ de argument som brukar framföras mot bĂ€randet av niqab i offentliga miljöer - att det Ă€r antisocialt, försvĂ„rar kontakten mellan mĂ€nniskor och förhindrar mĂ€nniskor frĂ„n att mötas. Det finns i det svenska samhĂ€llet en gemensam idĂ© om att det Ă€r viktigt att vi kan se varandras ansikten.Â
Â
Att instĂ€llningen till hijab, som ju bara tĂ€cker hĂ„ret, mĂ„nga gĂ„nger Ă€r minst lika negativ och hĂ€tsk som den mot niqab utgör en intressant parentes i sammanhanget - i synnerhet dĂ„ det ju bara Ă€r ungefĂ€r hundra Ă„r sedan kvinnor slutade bĂ€ra nĂ„gon form av huvudduk i Sverige. đ§ Vi har hĂ€r i landet sĂ„ledes en lĂ„ng kulturell historia av att tĂ€cka hĂ„ret, men inte av att tĂ€cka ansiktet - men trollen pĂ„ högerkanten gör sĂ€llan nĂ„gon sĂ„dan distinktion utan betraktar bĂ„da bruken som "osvenska". För egen del blir dock min motvilja mot att bĂ€ra munskydd begriplig i ljuset av detta - för att det (sĂ„vitt jag kĂ€nner till) aldrig nĂ„gonsin varit en "grej" att tĂ€cka ansiktet hĂ€r i Sverige. Det Ă€r nĂ„gonting frĂ€mmande som vi nu alla plötsligt behöver förhĂ„lla oss till i dessa coronatider.Â
Â
Tips! LĂ€sa gĂ€rna den intressanta artikeln om slöjans historia i Sverige i tidskriften Historiskan, nummer 1/2018. (Kolla ocksĂ„ gĂ€rna upp det av Sara R. Farris myntade begreppet femonationalism för att fĂ„ en djupare förstĂ„else för den pĂ„gĂ„ende slöjdebatten och instĂ€llningen till muslimer i allmĂ€nhet i vĂ€stvĂ€rlden.)Â
Â
I skrivande stund Ă€r Sverige ett av fĂ„ lĂ€nder i vĂ€rlden dĂ€r myndigheterna (Ă€nnu) inte har infört rekommendationer om att anvĂ€nda munskydd. SĂ„hĂ€r skriver FolkhĂ€lsomyndigheten om munskydd...Â
Â
Â
Ute i samhĂ€llet ser jag bara enstaka personer som anvĂ€nder munskydd. Det började redan i vĂ„ras, men dĂ„ var det bara personer med asiatiskt ursprung (som jag sĂ„g). Och jag vet ju att det i exempelvis Japan finns en helt annan kultur Ă€n i Sverige av att bĂ€ra munskydd i offentliga miljöer, av respekt för sina medmĂ€nniskor (och jag har sett det ganska ofta i olika mangaserier). đ· Men att se det hĂ€r i Norrköping, i min lokala matbutik, fick mig att haja till lite.Â
Â
Nu har det gĂ„tt ganska lĂ„ng tid och det har blivit aningen vanligare med munskydd Ă€n vad det var i vĂ„ras, men jag reagerar Ă€ndĂ„ nĂ€r jag ser nĂ„gon som har det. Det Ă€r fortfarande nĂ„gonting som kĂ€nns nytt och frĂ€mmande liksom. Samtidigt som jag försöker vĂ€nja mig vid tanken pĂ„ att behöva börja anvĂ€nda det sjĂ€lv - för den dagen kan mycket vĂ€l komma. Om munskyddsanvĂ€ndande blev allmĂ€nt utbrett i samhĂ€llet sĂ„ att det vore ovanligare att se personer utan munskydd Ă€n med - eller om det till och med blev en rekommendation eller ett krav frĂ„n myndigheternas sida - sĂ„ skulle jag förstĂ„s anvĂ€nda munskydd. Men som det Ă€r nu kĂ€nner jag mig inte bekvĂ€m med det - av rent sociala och kulturella skĂ€l. Jag Ă€r rĂ€dd att jag skulle "sticka ut" alltför mycket. Och det kanske Ă€r ett alltför egoistiskt skĂ€l till att avstĂ„ frĂ„n att anvĂ€nda munskydd, men mĂ€nniskan Ă€r nu en gĂ„ng för alla ett flockdjur - och vĂ„r största rĂ€dsla Ă€r att inte accepteras av gruppen (vilket förresten Ă€r den huvudsakliga grunden till att social fobi existerar som fenomen). SĂ„...jag avvaktar.Â
Â
Vad har ni för tankar kring munskydd?
Kommentarer
Hans
HÀr i Tyskland mÄste man ha munskydd pÄ offentliga platser inomhus, t.ex. i kollektivtrafiken och butiker. Det kÀndes konstigt första gÄngen jag gick och handlade, men nu kÀnns det helt naturligt.
TvÀrtom kÀnns det nu jÀttekonstigt att se bilder pÄ trÀngsel frÄn Sverige - "herregud, de andas ju rakt ut" Àr min första reaktion.
NÀr jag var i Sverige i somras hade jag munskydd inomhus överallt. Det kÀndes konstigt, för nÀstan ingen annan hade det. Det dÀr med normer gör verkligen stor skillnad.
Svar:
The Worrying Kind
Trackback