Jag började gråta under samtalet med psykologen idag. 😢 Hon ställde några frågor. Och jag låste mig totalt och kunde inte svara, av rädsla för att svara "fel". Och så började jag gråta. Och sedan kunde jag liksom inte sluta.

Det är flera timmar sedan, men jag känner mig fortfarande låg. 😔 Jag hatar att det blir sådär. Hatar min rädsla för att göra och säga fel saker, min perfektionistiska strävan att alltid göra allting rätt. Psykologen säger att det inte finns något rätt eller fel under terapin, att allting handlar om mig och att jag är den enda som sitter inne med svaren, att hon aldrig kommer döma mig för vad jag säger...och jag VET ju det, egentligen. Men jag överanalyserar så jävla mycket, funderar över vad hon förväntar sig för svar, vad det är meningen att jag borde svara - vad som är "rätt". Och så kommer det inget svar alls istället. 😔

En del vettigt hann vi (mest hon) dock avhandla under samtalet, trots min tårflod. Mina tankar och känslor inför mormors begravning på fredag (som antagligen gör mig extra skör just nu). 💔 En mer ingående förklaring av "det observerande jaget" (som jag fortfarande inte riktigt greppar - jag tänker och överanalyserar alldeles för mycket för att kunna försätta mig själv i ett tillstånd där jag INTE gör det utan bara ser utan att döma eller värdera 😒). En modell (som jag inte orkar illustrera just nu) över vägvalet mellan att gå i riktning med sina värderingar eller gå i riktning bort från sina värderingar - det som syrran brukar kalla valet mellan kärlek och rädsla.

Psykologen pratade lite om de två sista aspekterna av psykologisk flexibilitet - kontakt med värderingar samt värderingsbaserad handling. Men för att kunna ha kontakt och handla i enlighet med sina värderingar måste en ju först ha klart för sig vilka ens värderingar är. Vad är viktigt för mig? Vad gör mig lycklig? Vad vill jag med mitt liv? Vilken slags människa vill jag vara?

Jag har försökt fundera över detta under den senaste veckan. Men herregud, det är så jäkla stora och djupa frågor! Var ska jag ens börja någonstans?! 😱😱😱 Jag får fan bara ångest. Och landar i mitt vanliga "Jag vet inte" istället för att våga mig på något svar som kanske är "fel". 😔

Och nu kommer tårarna igen. 😢