I måndags morse vaknade jag och kände mig både utvilad och relativt ljus till sinnes. En väldigt skön känsla. ☺ Men sedan scrollade jag igenom mitt Facebook-flöde och såg en statusuppdatering som jag insåg skulle göra en tjej i Pride-familjen väldigt ledsen. 😥 Så jag skrev till henne och frågade om hon var okej...och hennes svar fick mig att erbjuda mig att gå hem till henne efter jobbet. Jag tvekade om jag verkligen skulle fråga det, av osäkerhet kring om hon ville ha mig där eller inte. Först svarade hon kanske, sedan svarade hon att en annan tjej från Pride-familjen skulle komma och att jag också fick komma om jag ville. Så jag köpte två chokladkakor och gick dit och matade henne med endorfiner. Och sedan satt jag mest och lyssnade på allt hon behövde få ur sig och allt klokt som den andra tjejen hade att säga (de har känt varandra betydligt längre än vad jag har känt någon av dem). Jag inflikade några passande saker jag lärt mig av min psykolog, men mest satt jag tyst och lyssnade. Och jag kände mig så i vägen och nojade över om jag verkligen hade där att göra eller om de andra två egentligen ville vara själva (jag har ju en tendens att tvivla på mitt eget värde och känna mig icke önskvärd). Men igår morse skrev hon till mig och tackade för stödet, så jag får väl försöka våga tro på att hon uppskattade min närvaro. ❤

Egentligen bestod mina planer för måndagskvällen av att göra matlådor. Det borde jag ha gjort under helgen egentligen, men jag orkade inte det då. 😴 Och jag tyckte att det kändes viktigare att stötta en vän i kris än att stanna hemma och laga mat efter jobbet på måndagen. Så matlagningen ägde rum först sent i måndags kväll, långt efter läggdags. Följaktligen orkade jag inte gå upp i vanlig tid igår morse och var inte på kontoret förrän kvart i åtta. 😵

På förmiddagen hade jag samtal med psykologen. Vi fokuserade på två scenarion - dels mina osäkerhetskänslor under måndagskvällen och dels min panikattack och det som sannolikt föranledde den under lördagen. Vi pratade mycket om post mortem. Och vi gjorde en fokusövning där jag först skulle gå in totalt i mina tankar och känslor rörande måndagskvällen under en halv minut och sedan lyssna på en halv minut av min favoritlåt med Taylor ("Mine") och gå in totalt i att fokusera på låten. Post mortem var väldigt stark under den första övningen, men i det närmaste helt frånvarande under den sista övningen. Tills vårt nästa samtal nästa vecka ska jag öva på att identifiera och registrera när jag ägnar mig åt post mortem.

På eftermiddagen hade jag möte med en kund och gick igenom ett antal saker rörande hennes bokföring. Och innan hon skulle gå sa hon att hon tycker att jag är så lugn och pedagogisk och snäll. Det värmde. ❤ Och det gjorde mig även lite ställd, för det är inte alls den bilden jag har av mig själv och min (o)förmåga att hantera kunder. 🤔

På kvällen gick jag till min älskade teater för att se publikrepetitionen av Rampfeber som har premiär på lördag. 🎭 Den var väldigt rolig och jag skrattade himla mycket. 😂 Så den kan jag verkligen rekommendera. Lättsmält underhållning som jag tror passar de flesta. 👍

Jag var inte hemma förrän efter tio igår kväll, och orkade inte gå upp i vanlig tid imorse heller. 😴 Men jag kom i alla fall till kontoret en kvart tidigare än igår. 👍 Någon bra dag har det dock inte varit. Det krävdes inte mycket för att jag skulle börja känna mig totalt misslyckad i min yrkesroll (och fullkomligt glömma bort hur bra jag gjorde ifrån mig igår). Jag känner mig fortfarande låg. 😔

Kvällen har jag tillbringat på bågskytteklubben. 🏹 Först tänkte jag ställa in kvällens träning på grund av nedstämdhet, dåligt självförtroende och allmänt dåliga förutsättningar att göra bra ifrån mig. Men jag gick dit i alla fall. Och i början gick det verkligen kasst. Men efter 45 minuters katastrofskjutande började två herrar undersöka min båge lite närmare, och konstaterade att det mesta var fel på den. Så jag gick och bytte till en annan, och genast gick det mycket bättre och blev mycket roligare. 👍 Jag fick öva på att rikta huvudet rakt fram så att strängen inte ska slå emot näsan och även på att hålla bågen rätt så att den ligger mer stadigt i handen. Jag gav nog ett ganska dystert intryck under kvällen, men jag känner ändå att det var rätt beslut att gå dit ett par timmar.

Nu ska jag försöka sova, och hoppas att jag vaknar upp till en fin dag imorgon. Det är syrrans 30-årsdag, så förutsättningarna är ju goda. 👍💖🎂🎁🎈🎉