Min samhÀllsfarliga sociala fobi
Fan, fan, fan! đ±đđđ«đ” Min sociala fobi drabbar inte bara mig, den drabbar Ă€ven min omgivning. Och det blev vĂ€ldigt pĂ„tagligt nu pĂ„ morgonen.
PÄ vÀg till jobbet hamnade jag bakom en kvinna vars vÀnstra skosnöre hade gÄtt upp. Jag noterade det ganska genast och gick sedan och övervÀgde att uppmÀrksamma henne pÄ detta. GÄ fram och sÀga nÄgot i stil med: "UrsÀkta, ditt skosnöre har gÄtt upp." Gjorde jag det? Nej. Jag fortsatte gÄ strax bakom henne och stirra pÄ hennes fladdrande skosnöre.
NÀr vi kom till ett stÀlle dÀr vi skulle passera en bilvÀg passade jag dÀremot pÄ att gÄ om henne, eftersom hon gick lite lÄngsammare Àn vad jag skulle vilja göra. Jag smÄsprang över vÀgen, och precis nÀr jag nÄtt trottoaren pÄ andra sidan hörde jag ett skrik bakom mig.
Hon lÄg raklÄng mitt pÄ vÀgen med ansiktet nedÄt. Jag skyndade fram och stÀllde den idiotiska frÄgan om hon var okej. Hon satte sig darrande upp och svarade att hon snubblat pÄ sitt skosnöre. Och jag ville bara dö. Jag följde henne tafatt nÀr hon linkade in till vÀgkanten och satte sig ner för att knyta sitt skosnöre. Sedan skyndade jag dÀrifrÄn.
Allt det hĂ€r hade kunnat undvikas om jag bara sagt till henne om skosnöret nĂ€r jag först sĂ„g det. VARFĂR SA JAG INGENTING?!? đ«đ«đ«
Fan ta min sociala fobi! đ«
Kommentarer
Trackback