Living on the edge - att gå på bio som jordnötsallergiker

Jag kämpade mig iväg till jobbet imorse och jag kämpade mig igenom större delen av arbetsdagen, men vid tvåtiden kände jag att jag inte orkade längre så då gick jag hem och vilade. 🤒🤧 Jag hade nästan precis somnat (kändes det som i alla fall) när syrran och mamma gjorde entré efter sina jobb och det började bli dags att gå iväg till bion.

Downton Abbey-filmen var både söt, rolig och förutsägbar. Den var absolut sevärd, dock kanske inte på SF/Filmstaden. Jag har inte satt min fot på det där allergiinkompetenta stället på åratal, men jag är för artig, väluppfostrad och angelägen att blidka och vara till lags för att inte ta emot en present, vilket detta biobesök var. Det här var dock sista gången jag riskerade mitt liv i en av de där salongerna.

Vi (läs mamma) informerade personalen om min luftburna jordnötsallergi när vi gick in och de lovade att informera övriga besökare. Vi gick in och satte oss i salongen, jag hade bokat platser längst fram nära dörren för att snabbt kunna fly till andningsbar luft vid behov. Jag hade även på mig en klänning som var bekväm att ligga ner i och en tröja med ärmar som var lätta att dra upp, ifall biobesöket nu skulle komma att övergå i ett sjukhusbesök. Lite sådär vanliga normala förberedelser inför en biokväll...

Reklamfilmer och trailers avlöste varandra, tiden gick och folk prasslade oroväckande med diverse påsar längre bak i salongen. Inte förrän själva huvudfilmen skulle börja kom en kille från personalen in och informerade om att det fanns en person i salongen med luftburen allergi mot nötter och han sa att han inte kunde tvinga någon att låta bli att äta nötter men bad dem försöka låta bli i alla fall. Mamma blev jätteupprörd, men jag blev inte ens förvånad (det som möjligen förvånade mig var att han kom in och uttalade sig överhuvudtaget, det har de glömt ibland). Jag vet att de inte förstår skillnaden mellan jordnötter och nötter och jag vet att de bryr sig mer om att blidka den normativa massan och tjäna pengar än om att skydda utsatta individer genom lite vanlig normal hänsyn och kunskap.

Tack och lov var det ingen i salongen som åt jordnötter (det skulle jag ha märkt) men risken fanns ju och jag kunde inte riktigt slappna av förrän vi kommit ut från biografen efteråt. Och det här var definitivt mitt sista besök någonsin hos SF/Filmstaden. Jag njuter betydligt mer av filmer på DVD i tryggheten hemma i soffan...

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback