Aktiv sjukling

Jag har gått och blivit sjuk. Har känt mig allmänt eländig hela helgen, med ont i halsen och världens förkylning. Igår låg jag och sov större delen av dagen, trots att jag borde ha ägnat min lediga tid åt att plugga. Cirka 300 ord fick jag i alla fall ihop mellan tupplurerna, men jag hade räknat med mycket mer. 🤒

Idag har jag varit på F!-möte. Suttit tre timmar i ett kök och ätit brunch och diskuterat styrelsearbete medan två småbarn kröp runt på köksgolvet. De övriga tre mötesdeltagarna är alla småbarnsföräldrar och jag var således den enda som mer eller mindre drabbades av panik när någon av de där små varelserna kom för nära. Barn är söta på avstånd, men jag har ingen aning om hur jag ska interagera med dem. 😱

Att vara hemma hos ett lesbiskt par med en liten bebis i en nyinköpt villa var en både fin och lite vemodig upplevelse. Inte för att det är någonting jag längtar efter, verkligen inte, men en gång i tiden var det min dröm att L och jag skulle flytta till ett hus (vi hade redan bestämt vilket) och skaffa två barn (helst döttrar, vi hade redan bestämt namn). Det är verkligen ingenting jag drömmer om längre och jag har mycket svårt att se mig själv med vare sig flickvän eller avkomma ens i en avlägsen framtid. Men ändå dök detta gamla spöke upp, ett avlägset minne som triggades igång av den där harmoniska lilla familjen i det idylliska villaområdet.

På vägen dit stannade jag för att fota detta underbart vackra träd som en av grannarna hade i sin trädgård. 🌸

Jag hade tänkt åka ut till Ingelsta och handla efter mötet, när jag ändå hade en dygnsbiljett på busskortet. Men jag var helt slut, både av mitt sjukdomstillstånd och av förmiddagens sociala exponering, så jag hoppade av bussen i centrum och gick hem istället. Det mest ansträngande jag ägnat mig åt sedan dess är att göra matlådor och bädda sängen. Annars har jag mest legat och läst.

Jag är inne på fjärde Twilight-boken nu, och kan med djup sinnesrörelse konstatera att både tredje och fjärde boken har små bitmärken i pärmen efter kissen. ❤🐈 Jag antar att jag inte blev så värst glad när det hände (för X antal år sedan) men NU gör det mig bara så himla lycklig. Min lilla skatt...jag hittar ständigt nya spår efter henne. ❤ Och det har väl inte med bitmärkena att göra egentligen, men jag tycker faktiskt att de senare böckerna är bättre än den första. Om detta beror på att jag befann mig i ett depressivt mörker när jag läste om den första, eller om det är för att Edwards creepy kontrollbehov är mindre framträdande i de senare böckerna, låter jag vara osagt.

Nu ska jag nog försöka sova snart. Imorgon ska jag både orka jobba hela dagen och sedan gå en affischeringsrunda med Pride-familjen och förhoppningsvis lyckas plita ner några rader till på uppsatsen. Jag blir trött bara jag tänker på det... 😴

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback