Hela dagen fortsatte dock inte i samma anda. På förmiddagen gick jag in i en kollegas rum och började gråta, dels för att det var ett känsligt ämne jag tog upp och dels för att jag var nervös inför responsen. Det var jobbigt, men det är inte första gången personen ser mig i det skicket och vi hade ett givande samtal om problemet jag tagit upp. Efteråt kändes det rätt okej, en blandning av lättnad och skam.

Resten av arbetsdagen förflöt friktionsfritt och jag fick en hel del gjort. Nu ska det bli skönt med helg, jag är väldigt trött och nog inte helt återställd efter min dunderförkylning än. Har pluggat lite ikväll, men nu orkar jag inte mer och kommer nog försöka sova snart. Natti natti!