Notre Dame

Jag blev helt paralyserad när mobilen pingade till igår kväll och levererade den första rubriken om branden i Notre Dame. Först kändes det mest surrealistiskt, jag ville inte tro på det. Jag har tänkt mycket på branden det senaste dygnet och läst om den och blivit alldeles skakig av att titta på bilder och videor av den. Jag blir bara så himla ledsen, skakad, förtvivlad... 
 
Jag vet inte riktigt varför just den här nyheten berör mig så himla djupt. Jag menar, det händer hemska saker runtom i världen hela tiden och min mobil pingar till flera gånger om dagen och upplyser mig om allt möjligt elände. Men vissa saker berör mig lite extra, utan någon rimlig förklaring. Jag är inte religiös och jag har aldrig varit i Frankrike, men att en katedral brinner i Paris gör mig ändå jätteupprörd. 
 
Jag antar att det hänger ihop med att jag vuxit upp med Disney-filmen Ringaren i Notre Dame, jag såg den på bio när jag var åtta år, fastnade direkt för den och har sett den på VHS (och senare DVD) X antal gånger sedan dess. Nu i vuxen ålder finner jag den mest ganska problematisk (om än med underbar musik), men som barn älskade jag den. Jag började läsa franska i skolan redan i femman (och fortsatte med det ända upp i gymnasiet) och drömde under flera år om att få åka till Paris. 
 
Det som brunnit nu är någonting som hör starkt samman med min barndom. Och det är någonting magnifikt och nästan magiskt som jag med barnslig naivitet trodde skulle stå oantastligt för evigt. Det fanns inte på kartan att någonting sådant här skulle kunna hända. 
 

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback