Jag har varit nervös som fan inför att hålla i den här lektionen. Psykologen och jag pratade en del om det i torsdags, och hon konstaterade att eftersom min spontana reaktion när kollegorna först tog upp det här med lektionen inte var panik utan en fundering kring vilken lokal som kunde vara lämpligast att vara i, och att min ångest kom först senare när jag hunnit börja fundera, så visar det ju på hur mycket tankarna styr känslorna. Situationen blir ju inte farligare för att jag tänker på den, men däremot KÄNNS den farlig då när jag fokuserar på den och katastroftänker. Hon frågade vad jag hade för strategier för att klara av det hela, och jag svarade att jag tänkt öva och kanske göra det aktuella bokslutet själv först innan jag gör det inför publik för att vara säker på att inte göra fel. Vi kom tillsammans fram till att det inte var någon bra strategi. För jag KAN göra bokslut, jag gör det varje dag och behöver alls inte repetera hur jag ska göra. Att repetera skulle tvärtom medföra att jag byggde upp ännu mer stress och oro för att någonting skulle kunna gå fel - och nedvärderade min egen kompetens, då det skulle skapa en känsla av att detta är något jag BEHÖVER öva på.

Vad jag däremot faktiskt behöver öva på är att göra saker trots att jag har ångest, att låta ångesten finnas där utan att ta över. Och därför uppmanade psykologen mig att överhuvudtaget inte tänka på lektionen på hela helgen utan ägna mig åt sådant som jag mår bra av. Vilket jag också gjorde. Tankarna på lektionen dök upp emellanåt, men då konstaterade jag bara deras existens och försökte fokusera på något annat. Oftast gick det bra, ibland gick det sämre.

Imorse var jag ett nervvrak. Kollegorna däremot var superpeppade och uttryckte att de såg fram emot det hela. Jag talade om hur nervös jag var och ventilerade min ångest över att behöva prestera inför publik. Känns skönt att kunna vara så öppen med mina psykiska problem som jag faktiskt kan vara på jobbet.

Själva lektionen varade i cirka en timme och jag hade fyra kollegor och en praktikant som åhörare. Jag öppnade upp ett företag i bokslutsprogrammet och gick igenom de olika stegen och funktionerna och sådant som kan vara bra att tänka på. Det blev lite rörigt emellanåt och jag råkade säga fel ibland, men på det stora hela kändes det bra. Nu efteråt maler tankarna förstås och jag undrar vad kollegorna tyckte, om jag gjorde dåligt ifrån mig och så vidare... Jag försöker att inte tänka så, men det är svårt. Men jag känner mig ändå väldigt stolt över mig själv. Och på eftermiddagen höll jag i en genomgång till, med väldigt kort varsel, denna gång tillsammans med chefen och bara inför en annan person, men ändå...värsta utbildningsdagen!