Kort men kärnfullt psykologsamtal

Gårdagens samtal med psykologen blev ganska mycket kortare än vanligt, på grund av problem i Stockholms tunnelbanenät. Men vi hann avhandla ganska mycket ändå, tycker jag, och nästa vecka ska jag få ett extra långt samtal som kompensation.

Jag berättade om den senaste veckans stordåd (föreläsning med Pride-familjen, F!-möte och oförberedd genomgång inför kollegorna) och uttryckte viss besvikelse/frustration över att jag använt så många säkerhetsbeteenden i situationerna. Men hon sa att jag inte ska vara så dömande mot mig själv när jag kommer på mig själv med att använda säkerhetsbeteenden utan mer konstatera att de är där utan att lägga någon värdering i det, och att det inte är så konstigt att jag använder säkerhetsbeteenden i så laddade situationer och att jag får öva i lättare siruationer på att inte använda dem.

Innan vi avslutade samtalet tog jag upp min oro över att inte få fortsätta hos henne (som väcktes under förra veckans samtal), men hon försäkrade att hon inte har några avsikter att avsluta vår kontakt och om hon skulle få några sådana direktiv uppifrån så får vi lösa det då. Det kändes betryggande att höra.

Jag fick en hel lista med tips och övningar att ta med mig:
- Att byta plats när jag börjar grubbla för att bryta tankarna, typ gå iväg och ta ett glas vatten eller gå en promenad.
- Hålla en isbit i handen eller spola kallt vatten på handlederna, för att öva på närvaro.
- Ta en sak i taget och inte försöka göra flera saker samtidigt, för att komma tillrätta med stress.
- När jag får en uppgift, försöka bedöma om det verkligen är akut och behöver göras nu nu NU eller om det faktiskt kan vänta, också för att komma tillrätta med stress. 
- Ta regelbundna pauser, för att kunna tänka klarade och bli mer effektiv.
- Medvetet göra saker långsamt, exempelvis promenera långsamt istället för att rusa fram, för att sänka stressnivåerna i kroppen och bli mer uppmärksam på min omgivning.
- Fundera över hur jag känner och tänker om vissa saker när jag är lugn och försöka komma ihåg det när jag har ångest, för att se att det är känslorna och inte objektivitet som styr min negativa bedömning när jag har ångest.

Och så har jag fått en hemuppgift till nästa vecka, att när jag möter andra människor när jag är ute och går ska jag TITTA på dem i 3 sekunder (efter vissa protester från mig minskade hon det dock till 2 sekunder) och lägga märke till hur de ser ut, istället för att göra som jag brukar och genast nagla fast blicken i backen när andra människor närmar sig. Jag har övat på det både igår och idag, när jag har kommit ihåg det, men oftast tänker jag inte på det utan fortsätter göra som jag brukar. Men jag antar att övning ger färdighet. Himla läskigt är det dock! 😱



Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback