Valspurtsmelankoli


Jag känner ett mörker svepa in i mitt sinne och sänka det. På det stora hela mår jag väl bra, det är länge sedan jag grät senast, jag upplever mig själv som relativt stabil (även om det blir en hel del sömntabletter). Men oron inför valet blir alltmer outhärdlig. Det är ju bara några dagar kvar och min ångest bara eskalerar. Jag är så rädd och så förbannad och så ledsen. Men nu har jag äntligen tackat ja till att komma på valvaka hemma hos en tjej i Pride-familjen. Bara några timmar tänkte jag stanna, inte så sent, men tillräckligt för att få insupa gemenskapen och peppen från andra lesbiska feminister. Jag behöver det. 💖

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback