Igår kväll var mamma och syrran och jag på en föreläsning med Kay Pollak. En synnerligen optimistisk människa, jag blev fan provocerad emellanåt. Jag var väl inte riktigt i rätt sinnesstämning för att ta till mig positiva budskap... Men han sa många bra saker, absolut. Och jag köpte båda hans böcker och fick dem signerade. Ska läsa dem vid tillfälle (när jag är lite mer mottaglig för att välja glädje och att växa genom möten).
Idag var jag äntligen tillbaka på kontoret. Ett smärre berg av papper väntade på mitt skrivbord, och i inkorgen rådde det total panik över att folk inte lyckats få tag på mig. En kund gick så långt att han jämförde mig med Jesus - "många talar om dig, men ingen har sett dig". Geez, jag måste väl få vara sjuk ibland...! 😰
Jag fick ett brev från vårdcentralen idag. En kallelse till att träffa en läkare. Jag har inte träffat henne förut, men jag känner igen namnet - och jag vet att det var hon som inte ville hjälpa mig justera min medicinering utan tyckte att det var bättre att psyk skötte det (vilket ju satte igång hela cirkusen med mitt jojoresande mellan psykakuten och vårdcentralen). Jag är inte jättesugen på att träffa henne nu, och jag är rädd att hon bara kommer att säga att hon inte kan hjälpa mig utan att hon tänker remittera mig till psyk (igen!). Jag är jätterädd för det. Men vi får väl se...jag ska dit nästa vecka.
Ikväll borde jag ha pluggat. Men det har jag inte gjort. Istället har jag tittat på Crossroads (av alla jävla filmer!). Ända sedan den kom har den varit ett av mina "guilty pleasures". Men det måste vara väldigt länge sedan jag såg den sist, för jag såg den på ett helt annat sätt nu. Lade märke till nya saker. Och uppfattade den som om möjligt ännu mer problematisk än vad jag mindes den. Och ändå kan jag inte låta bli att tycka om den!
Jag tänkte dra igång en genusvetenskaplig analys av filmen nu, utifrån teorier om the male gaze och så vidare, men jag tror att vi skippar det för ikväll. Istället kan jag ju berätta att medan jag hållit på och skrivit det här inlägget har det droppat in ett mejl från läraren på genuskursen jag läser nu. Jag fick VG på min analys av Veckorevyns bildinnehåll. En enorm lättnad! Jag var mer eller mindre övertygad om att jag skulle behöva göra om eländet... Men nu kan jag alltså släppa det, och fokusera helt och hållet på artistporträtten jag skriver i rockhistoriakursen.
Men de måste bli klara senast på måndag. Och sedan har jag en essä att skriva i samma kurs, och ett seminarieinlägg och en hemtenta med tre delfrågor i genuskursen...innan jag äntligen blir "ledig" i början av juni.
Det är under sådana här perioder jag frågar mig själv vad fan jag håller på och pluggar så jäkla mycket för. Jag borde verkligen inte utsätta mig för detta, det är ju jättejobbigt!
Men det hinner jag glömma innan antagningsbeskedet till höstterminen kommer i sommar... 😜
