Sitter på Pers balkong i Kalmar och väntar på att resten av sällskapet ska vakna till och gå upp så att vi kan åka på dagsutflykt. :-) 

 

Resan hit var odramatisk för vår del, men desto värre för ett par i 90-årsåldern som åkte i samma vagn som vi. När tåget stannade vid deras station så var det ingen plattform utanför dörren (vi åkte i sista vagnen). Ingen information hade getts om att det skulle vara en kort plattform, och med tanke på parets ålder och det faktum att tanten gick med käpp så hade de ingen möjlighet att rusa till en annan dörr innan tåget åkte iväg igen. En passagerare lutade sig ut genom fönstret och ropade och en annan sprang för att leta efter konduktören, men det var för sent. 

 

Okej, sådant kan hända. Men det vidriga var tågpersonalens agerande. Konduktören kom och hävdade att det visst hade funnits möjlighet att gå av genom sista dörren, för föraren hävdade att han stannat på exakt rätt plats och han hade massor av erfarenhet och hade kört den här sträckan hur många gånger som helst så han visste minsann vad han gjorde och bla bla bla... Paret, deras dotter och flera ögonvittnen stod på sig om att det inte alls funnits någon plattform utanför sista dörren och att SJ nu borde ordna fram en taxi åt det gamla paret så att de kunde åka dit de skulle från nästa station. 

 

Men nej, någon taxi blev det inte. Och bara ett halvt erkännande om att "föraren KANSKE bromsat in lite för tidigt den här gången". Men konduktören fick det ändå att låta som om det var parets fel att de inte kommit av tåget och hänvisade dem till att gå av vid nästa station och ta något annat tåg tillbaka (på egen bekostnad, som jag förstod det). 

 

Jag blev så upprörd att jag nästan skakade. Instinkten att vilja göra något för dessa fina gamla människor var stark, men det enda jag kom på var att ge dem en påse kanelgifflar som vi inte hunnit äta upp. De avböjde skrattande och jag kände mig dum. 

 

När vi klivit av tåget och mött Per såg vi hur paret och deras dotter gick fram till föraren av ett Krösatåg och förklarade situationen, och det verkade vara en sympatisk förare som lät dem åka med tillbaka till nästa station utan problem. 

 

Så...det löste sig till slut. Men fan, vad vidrigt det hela var! Hur mycket hade det kostat SJ att erkänna ett fel de begått och betalat en taxi åt det gamla paret?!