Igår dök det upp några mystiska prickar/blåsor/whatever som jag misstänkte inte riktigt borde vara på min kropp. Jag antog att det rörde sig om insektsbett, och eftersom det gjorde så ont bestämde jag mig för att gå till apoteket idag. Men där trodde de inte alls att det var insektsbett utan snarare en infektion, förmodligen bältros, och att jag borde uppsöka läkare. Så då gjorde jag det.

 

Men läkaren konstaterade genast att det inte alls var fråga om någon bältros och absolut inte något insektsbett - det var herpes.

 

Först blev det bara blankt. Totalt chocktillstånd. HERPES?! JAG?!? Det fanns liksom inte i min världsbild.

 

Sedan kom ilskan, med mindre smickrande tankar om L i stil med "DITT OTROGNA JÄVLA AS" och liknande.

 

Sedan kom tvivlen. "Kanske kan det smitta på andra sätt än det mest uppenbara? Snälla, säg att det är så..." Jag försökte lägga fram detta för läkaren genom att säga att jag faktiskt inte haft någon relation på flera år...men då sa hon att viruset kan ha legat i min kropp väldigt länge innan det nu bröt ut. Jaha? JAHA?! Skulle det vara lugnande eller?

 

Om L var min första och jag var hennes första och jag aldrig har varit tillsammans med någon annan...kan jag då ha blivit smittad på något annat sätt än genom henne?! Efter att ha panikgooglat om detta kan jag nu konstatera att - "nä, troligen inte". Överallt står det bara en massa om SALIV och SLEMHINNOR och DIREKTKONTAKT och SEXUELLT ÖVERFÖRBAR och bla bla bla...

 

Läkaren upplyste mig även om att jag aldrig någonsin kommer att bli fri från viruset. Det kommer att ligga där och lura i min kropp och bara vänta på att få bryta ut igen - för resten av mitt liv. Hon tillade, med ett tonfall som förmodligen skulle vara lugnande, att det "inte är farligt". Men just nu skiter jag i om det är farligt eller inte. Jag känner mig smutsig och äcklig och som en vandrande smittohärd.

 

Det är nu flera timmar sedan jag var hos läkaren. Och jag har inte gråtit än. Kanske kommer det senare, kanske inte alls. Tills vidare nöjer jag mig med att vara förbannad på L (tills någon mer insatt eventuellt upplyser mig om att jag möjligen kan ha blivit smittad på annat sätt).