Och jag var så lycklig! Så obeskrivligt lycklig. Tills jag insåg att betalningen måste ske med kreditkort eller via PayPal. Jag har inget kreditkort, bara ett tattigt gammalt Maestro. Och jag hade inget PayPal-konto, det skaffade jag först igår kväll - men pengarna jag då förde över dit kommer inte komma fram förrän tidigast nästa bankdag (på måndag), och då är det för sent. För erbjudandet om att köpa biljetterna varar bara i tjugofyra timmar. Fram till klockan sju ikväll alltså.

 

Vad gör man då? Jo, man ringer till mamma. Jag hade egentligen inte tänkt meddela henne om den stundande konserten förrän allting var bokat och klart - och det finns en jävligt bra anledning till det. För vad sa ultrapessimisten mamma när jag ringde igår? Jo, att syrran och jag självklart inte kunde åka ända till Amerika, det lät ju inte klokt, och så dyra kan inte konsertbiljetter vara, det måste vara en bluff, och det här är helt klart bedrägeri, det är någon som har hackat sig in i den där mejllistan för att blåsa mig på pengar. Kort sagt, både hon och hennes sambo vägrade ställa upp med sina kreditkortsnummer. Och samtidigt passade de på att dra ner mig från min plats uppe bland de rosa molnen och trycka ner mig långt ner i misärens mörker.

 

För varför skulle något underbart hända i mitt liv? Varför skulle just jag få den här möjligheten? Nej, det måste förstås vara någon som har hackat sig in i den officiella mejllistan...och i det officiella forumet...och på den officiella hemsidan...och i det officiella biljettbokningssystemet. Allt detta bara för att skinna mig på tvåtusen kronor.

 

Ja. Så måste det förstås vara.

 

 

FAAAAAAAAAAN!!!!!!!!!

 

Att få en sådan här helt otrolig möjlighet...och sedan bara se den glida ur händerna. Hur stor är sannolikheten att jag någonsin kommer få en sådan här chans igen?! Typ obefintlig.

 

Jag grät och drogade mig till sömns igår kväll.