Jahapp, så var helgen slut. Den har varit kort, men ändå lång. Behaglig, men samtidigt fylld av ångest. Jag fattar inte varför jag går och längtar efter helgen hela veckan. När den väl kommer får jag ju bara ångest. Och jag trivs ju jättebra på jobbet, det är absolut ingenting att längta bort från.

Den här helgen var nog lite värre än vanligt, eftersom det är sista studieveckan för en lång tid framöver. Jag skickade in sista uppgiften igår förmiddag. Och sedan har jag varit helt stirrig. Vad i hela världen ska jag göra av all min tid nu?! Inga deadlines, ingen kurslitteratur...jag kan göra precis VAD JAG VILL utanför kontorstid. Och det känns jävligt skrämmande.

Jag gick till exempel till centrum för att shoppa idag. Och det gick inte så himla bra. Irrade runt mellan olika affärer utan att köpa något. I slutänden handlade jag bara på ICA och på biblioteket. Sedan gick jag hem igen.

I övrigt har jag bakat scones, pysslat med dockskåpen, avverkat några avsnitt av True Blood och tagit hand om syrran. Och lyssnat på Taylor förstås. Och känt vemodet komma och gå.

Och nu är det läggdags. Avslutar dagen (och inlägget) med några visdomsord jag såg någon lägga upp på Facebook i fredags...