Just nu är jag väldigt trött men väldigt glad. Första dagen på praktikplatsen gick jättebra. :thumbup: Jag fick granska ett bolags bokslut - helt på egen hand! Det borde ha gjort mig skräckslagen, men det gjorde det inte. Jag tyckte det var jättekul! :D Det har nog mycket med inställningen där på kontoret att göra. Det är okej att inte kunna allt, det är okej att be om hjälp, det är okej att ta så lång tid på sig som man behöver, man behöver inte känna sig dum eller stressad eller något sånt. Och det är verkligen helt perfekt för mig! Jag jobbar inte bra under press. Men under de här förutsättningarna kan jag jobba hur bra som helst. :)

Folk som mötte mig på stan imorse eller i eftermiddags kan aldrig ha gissat att jag var på väg till eller från jobbet. Jag gick och fånflinade hela vägen! :P För det känns så himla bra. Det känns som om jag "hittat hem" nu. Åååh, jag önskar verkligen att jag får stanna på det här stället!! Hoppas så himla innerligt att de ska vilja anställa mig när praktikperioden är slut.

Men en kommentar idag fick mig att oroa mig för att de inte kommer vilja det - de sa någonting om hur praktikanterna "brukat göra förut"...och då tänkte jag - "shit, har de alltså för vana att ta emot praktikanter, då är det ju inte något speciellt med mig, då har de säkert ingen tanke på att behålla mig"...men detta är bara ett litet moln på en i övrigt väldigt ljus himmel. Jag tänker njuta för fullt av de här två månaderna. Vara glad så länge det varar.


Dagens promenera-till-och-från-jobbet-musik. (Vill dock påpeka att det absolut INTE är som på det där kontoret på min praktikplats!)