Never been as bad as it may have seemed
Så vi har typ bestämt oss för att byta ut en av våra leverantörer mot en ny. Och den nuvarande leverantören har fått reda på det. Och kom idag upp till kontoret, gick in i mitt arbetsrum (det är jag som är deras kontaktperson i Körsbärsdalen) och frågade mig med sorgsen blick och bekymrad röst om vi inte är nöjda med dem.
Och jag fick PANIK!
Sådan jävla ångest och skuld och sorg som genomfor mig i det ögonblicket! Jag klamrade mig fast vid stolen och irrade med blicken och svamlade osammanhängande. Efter en stund gav han upp försöken att få något vettigt ur mig och gick sin väg. Medan jag satt kvar och hyperventilerade.
Gaaaahh!!! Måste allting vara så jävla komplicerat och jobbigt hela tiden?! Mina nerver klarar inte detta.
Kommentarer
Per
Sånt där är väldigt knepigt, förstår verkligen din reaktion. När jag har varit i liknande situationer har jag alltid hört med chefen vad jag ska säga när jag möter kunden. Eller bara hänvisat till chefen, som faktiskt har betalt för att ta sådana situationer.
Svar:
The Worrying Kind
Trackback
