Igår fick jag veta att Aromantic Spectrum Awareness Week tydligen pågår just nu, det började i söndags och håller på till på lördag. Jag har uppenbarligen inte lika mycket koll på detta evenemang som på Ace Week (som jag ju skrev ganska mycket om medan det pågick i höstas), men tycker självklart att det är viktigt att uppmärksamma. 

 

Jag identifierar mig ju som asexuell och homoromantisk. Men jag funderar på om jag inte faller lite inom det aromantiska spektrumet också. För även om jag kan tycka att tjejer är söta och bli lite nervös i deras sällskap så känner jag ingen längtan efter att ingå i en relation igen. Det är liksom elva år sedan jag kysste någon sist...och jag saknar det inte. Okej, ibland kan jag tänka att det skulle vara mysigt att ha en flickvän...men det är en ganska snabbt övergående känsla och överlag trivs jag utmärkt med min självvalda ensamhet. 

 

Jag känner dock inget större behov av att utreda och fastställa en eventuell aromantisk identitet i mitt fall som det känns just nu. Men det är en intressant tanke i alla fall, som slår mig ibland. I synnerhet när jag märker hur udda jag är i detta avseende i relation till det omgivande samhället och dess parrelationsnormer. 

 

"Träffar du någon?", "Använder du Tinder?", "Har du familj?"... Eh, nej, varför skulle jag det?! 🤷‍♀️