Imorse hade jag samtal med psykologen. Vi pratade främst om tre saker: min oro för henne eftersom hon behövt ställa in samtal akut flera gånger, den senaste veckans dåliga mående och vad som triggade igång det samt den dumma AT-läkarens idéer om att jag ska sluta med sömntabletter.

Hon verkade bli rörd över min oro och sa att jag är en väldigt känslosam person som bryr mig om andra människor och att det är en fin egenskap men när det leder till att jag börjar oroa mig för sådant som ligger utom min kontroll så är det inte särskilt hjälpsamt för mig. Jag fick inte veta vad det är som hänt i hennes liv på sistone (det är ju MITT privatliv vi rotar i under våra samtal, inte hennes), men hon lovade att det inte är något livshotande och att hösten kommer se betydligt bättre ut, utan inställda samtal. Så jag får låta mig nöja med det och försöka att inte låta skräckfantasierna skena iväg med mig...

Vi gick igenom vad som hänt i mitt liv den senaste veckan och jag fick en övning för att bena ut det hela, en övning som jag också fått i läxa att tillämpa på milt ångestladdade situationer i veckan. Den består av tre steg:

1) Identifiera känslor. Vad är det jag känner nu?

2) Validera känslorna och hjälpa mig själv att förstå varför jag reagerar som jag gör. Finns det någon förklaring? Fundera över hur jag skulle bemöta en vän som befann sig i samma situation (som en övning i att inte vara så hård mot mig själv - det är ju lättare att vara förstående när det gäller någon annan).

3) Bryta, ta paus, reglera. Ägna mig åt inkompatibla beteenden för att inte gå in i de starka negativa tankarna och känslorna och riskera att stanna där och förvärra situationen. Göra något helt annat, som inte har med det att göra. Distrahera mig. Vad behöver jag göra nu?

Under den kommande veckan ska jag använda denna metod vid tre olika tillfällen och utvärdera hur det gick.

Framåt slutet av samtalet pratade vi om mina sömntabletter. Psykologen sa att hon verkligen hoppas att vårdcentralen inte tänker sätta ut tabletterna direkt utan att de inser vikten av en kontrollerad process. Hon är beredd att ge mig ett extra samtal varje vecka framöver, så att vi har ett sömnsamtal och ett "vanligt" ångestsamtal i veckan...men det hänger på att Cirkus Psyk accepterar det upplägget, så det är inget jag direkt räknar med. Men det var ett fint förslag i alla fall.

Efter jobbet släpade syrran och jag hem ett enormt paket från utlämningsstället. Jag hade beställt två brassestolar i pridefärgerna från Clas Ohlson och var helt exalterad över att äntligen få hem dem. 😍🏳️‍🌈 Men när vi kom hem och öppnade paketet innehöll det inga brassestolar i pridefärger. Två stolar, javisst, men det var några stora vräkiga åbäken (tro fan att det var tungt!) helt i grått(!). Buuhuuu!! 😫 Jag ringde genast till kundtjänst (ja, det gjorde jag faktiskt 😊) men det var sjutton(!) samtal före i kön, så vi släpade iväg paketet till närmsta Clas Ohlson-butik istället. Där var det en jättetrevlig tjej i kassan som ringde till webblagret(?) och tog hand om stolarna jag inte ville ha och såg till att ett nytt paket med rätt stolar kommer att skickas till mig. Yay! 😄 När vi kom hem igen googlade vi på de andra stolarna, och jag insåg att jag fått felaktiga varor för det fyrdubbla värdet av vad jag betalat...så där hade jag kunnat göra ett kap, om jag inte varit så jäkla ärlig och om jag inte gått och trånat efter de där pridestolarna ända sedan förra sommaren (när de var slut) och verkligen vill ha dem. 🏳️‍🌈