Veckans psykologsamtal

Igår hade jag samtal med psykologen, efter ett uppehåll på cirka två och en halv vecka (hon har varit sjuk). Vi pratade om mina svårigheter att få hemuppgifterna gjorda, att jag behöver skapa en bra rutin för det. Om jag överhuvudtaget gör dem så sker det i allmänhet strax efter vårt senaste samtal, när jag har hennes kloka ord i färskt minne och känner mig peppad, sedan liksom släpper jag det och allt blir som vanligt igen...och under nästa samtal känner jag mig jättedålig som inte gjort det jag ska.

Vi pratade även om min ångest inför att bjuda hem folk, och jag fick i läxa att bjuda hem en vän - och att inte städa så noga innan. Vi får se hur det blir med den saken... Överhuvudtaget ska jag öva på att städa vid andra tidpunkter än i samband med att jag ska få besök, för att det inte ska bli så laddat med städningen. Och här pratade vi även om det faktum att jag har högre krav på mig själv än på andra - när jag kommer hem till andra känns det riktigt befriande att det kan se ut som ett bombnedslag där, men när andra kommer hem till mig "måste" det vara jättefint. Och det gäller väl egentligen det mesta, att det som är okej hos andra inte är okej hos mig själv.

Vi pratade om tankefällor och "tankeläsning", om hur svårt och snävt det blir. Och att jag ska öva på att släppa tankar, att ha dem utan att agera på dem. Och jag ska påminna mig själv varje dag om detta.

Under samtalet gjorde vi även en mindfulness-övning, "Löven på strömmen". Jag kände mig uppgiven redan när hon nämnde den, för just den övningen fick jag göra med psykologen på vårdcentralen våren 2017 när jag mådde skitdåligt efter kissens död och ingenting fungerade. Den psykologen gav typ upp om mig, för att ingenting hon hittade på var till hjälp för mig. Min nuvarande psykolog är lite mer uthållig, påhittig och förstående. Men övningen gick lik förbannat åt helvete. Jag fick flashbacks till när jag gjorde den sist, jag fick prestationsångest (som jag alltid får av övningar), jag blev distraherad av alla tankar som kom rusande och jag började gråta. Psykologen satte fingret dels på prestationsdelen, dels på att den här typen av övningar ger mig väldigt mycket tid för mina negativa tankar.

Tills vi ses igen nästa vecka ska jag fortsätta registrera känslor, städa cirka 10 minuter varannan dag, föreställa mig regelbundna avstämningssamtal med psykologen ("vad skulle hon ha sagt nu?"), hitta tidpunkter för att göra hemuppgifter och bjuda hem en vän utan att städa innan.

Jag hade tänkt både städa en stund och skriva ett inlägg om samtalet redan igår, men jag var för trött. 😴 Jag gick och lade mig tidigt och somnade ganska snart. Och ikväll är jag också trött. Det enda jag gjort ikväll är att panikskriva en bunt julkort. Jag ber på förhand om ursäkt ifall någon känner sig bortglömd - årets julkortsskrivande saknade all form av struktur och planering (som jag brukar ha) och risken är stor att jag missat någon eller några som "borde" få ett kort...


Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback