SORK-modellen och mer fokusskifte

Terapin gick bra idag också. 😊 Tur det, eftersom vi inte ska ses på en hel månad nu. Det hade varit himla jobbigt om jag gått därifrån storgråtande liksom... 
 
Idag gick vi igenom SORK-modellen (Situation, Organism, Respons, Konsekvens). Jag tror inte att jag kommit i kontakt med just den modellen förut faktiskt, men jag är lite osäker. Himla bra var den i alla fall. 👍 När psykologen gick igenom den blev det väldigt tydligt och konkret hur ångesten fungerar. Vi gick igenom flera olika exempel på situationer som triggar obehagliga tankar, känslor och fysiska reaktioner (organism) hos mig, hur jag hanterar det (respons) genom säkerhetsbeteenden och vad det får för konsekvenser på kort respektive lång sikt i form av tillfällig ångestlindring men långsiktigt vidmakthållande av problemen. Väldigt intressant, en riktig aha-upplevelse (och trevligt för studienarkomanen inom mig med så mycket teori 😉). Jag kan inte styra över vilka situationer jag hamnar i och vad de triggar för någonting hos mig, men däremot kan jag styra över hur jag hanterar det hela och därmed hur jag kommer må på kort och lång sikt. 
 
Vi gjorde en fokusskiftesövning också. Först skulle jag blunda och fokusera på att lyssna på alla ljud jag kunde höra, och sedan vända fokus in mot mina tankar och känslor. Sedan skulle jag se mig omkring i rummet och fokusera på att ta in alla synintryck, och sedan vända fokus in mot mina tankar och känslor. Sedan skulle jag lyssna på en låt som psykologen spelade upp och skifta mellan att fokusera på låten och att fokusera på mig själv. Att jag nu inte ens med säkerhet kan säga vilken låt det var, trots att jag kände igen den och visste precis hur den gick när jag hörde den (jag tror att det kan ha varit någonting med Beyoncé eller möjligen "No One" med Alicia Keys), säger väl rätt mycket om hur den övningen gick för mig... 
 
Mitt fokus ligger KONSTANT inåt. Hemläxan jag fick förra veckan, att öva på fokusskifte, har inte gått något vidare. Jag har övat på det (nästan) varje dag, men det dröjer liksom inte många sekunder innan jag börjar associera och tänka och känna och glida bort från fokus utåt och tillbaka till fokus inåt. Att ha fokus utåt i hela fem minuter går bara inte. Men psykologen säger att det inte gör någonting, att det viktiga är att jag tränar och försöker och att det inte är konstigt att det här är svårt för mig. Nu har hon sänkt nivån för den här hemläxan - till nästa gång vi ses ska jag öva på att ha fokus utåt i EN minut varje dag, och bara det tycker jag känns väldigt länge. Men jag ska verkligen försöka, och skriva ner hur det går och vad jag upplever. Och så ska jag fortsätta med förrförra veckans läxa att bemöta mina negativa tankar också (något som gått förvånansvärt bra de senaste två veckorna). 
 
Det känns bra, tycker jag. Hanterbart, men ändå utmanande. Lagom. Och psykologen säger att hon tycker att jag gjort stora framsteg sedan vårt första samtal, att jag vågar utmana mig själv mer nu. Det kändes fint att få höra. 😊 
 
Jag vill egentligen skriva lite mer om dagens samtal, men jag är så himla trött nu. Det tar verkligen på krafterna att gå i terapi. Jag är så spänd både innan och under samtalet och efteråt släpper den där spänningen och så kommer utmattningen istället. Så nu ska jag nog faktiskt gå och lägga mig. Natti natti! 
 

Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback