Teater och kränkningar

Jag har tillbringat kvällen på caféet på teatern i Linköping igen. Omgiven av fina människor som tog hand om mig. Självklart fick jag uppmärksamhet den här gången också; en liten intervju, erbjudande om att bjuda mig på något och så vidare (jag är typ ökänd som musikalfantasten nummer ett) men jag var inte lika bra på att hantera det ikväll, jag har för mycket mörker i mig just nu. "Malin, vill du säga några ord?" frågade de från scenen i slutet av kvällen, och jag kved fram ett litet nej och skakade på huvudet i total panik.


Men det var ändå ett skönt avbrott att få sitta där en kväll och få något annat att tänka på. För jag mår inte så bra just nu, på förekommen anledning. Jag har nämligen blivit utsatt för kränkande smygfotografering, och jag tog väldigt illa vid mig av det och är fortfarande jätteupprörd nu flera dagar senare (men nu på en nivå där jag kan skriva om det). Och reaktionerna från omgivningen har ju inte precis gjort saken bättre. Victimblaming och överslätande och avståndstagande om vartannat. Jag känner mig fan som Sofie i Hip Hip Hora. (Och jag skiter i om någon som vet vad det gäller läser det här och tycker att det är obekvämt att jag skriver om det, det är inte NI som blivit utsatta för ett brott, det är JAG, och jag har all rätt i världen att känna mig kränkt över det som har hänt.)

Nu ska jag låta Imovane-dimmorna sluka mig, och imorgon ska jag försöka att inte vara alltför nedstämd på jobbet så att min stackars chef behöver oroa sig för mig. De andra kollegorna kan jag spela någorlunda övertygande teater inför, men han och jag har jobbat ihop i över fem år, så han märker hur det verkligen ligger till.


Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback