Starstrucked som fan

Jag känner mig lycklig ikväll. Alltså, på riktigt. Jag har nog inte känt mig såhär sedan...innan kissen blev sjuk faktiskt. Så harmonisk och sprudlande. Kom inte ens ihåg att det kunde kännas såhär bra. ❤


Vad är det som har hänt då? Jo, jag har tillbringat kvällen på caféet på teatern i Linköping tillsammans med ett härligt gäng seniorer (jag var förmodligen den enda där under 65) och fått träffa huvudrollsinnehavarna från musikalen.

Alla var så himla snälla och rara emot mig. Jag satt tillsammans med en jättetrevlig herre, som var pensionerad matematiklärare, och innan vi skildes åt frågade han om han fick lägga till mig på Facebook (och jag försökte dölja min fördomsfulla förvåning över att han ens kände till fenomenet). Så nu har jag fått en ny kompis här helt plötsligt. 😊

Och så har vi ju själva anledningen till att jag åkte till Linköping ikväll. Skådespelarna. Det var så härligt att få sitta där och lyssna när de berättade. Och helt plötsligt vände sig "Albin/Zaza" till mig och frågade om det inte var jag som varit och sett musikalen så många gånger...? Och det var det ju. 😉 18 gånger, och en till ska det bli. Då rev seniorerna av en stor applåd för mig, och började fråga mig saker om min syn på och relation till musikalen...och jag blev helt ställd och kunde förstås inte få fram något vettigt.

Men men...det kändes rätt okej ändå med uppmärksamheten, både jobbigt och roligt samtidigt. Och de återkom till mig flera gånger under kvällen, både publiken och skådespelarna.

Efteråt vågade jag mig faktiskt upp på scenen för att bli fotograferad tillsammans med mina idoler. Och jag var inte så lite starstrucked...

Herregud... 😍 Jag är verkligen glad över att jag tog mig dit ikväll. Ångestmonstret gjorde sitt bästa för att få mig att stanna hemma. Men syrran följde mig till tågstationen och övertygade mig om att jag faktiskt ville kliva ombord på tåget (även om det inte kändes som att jag ville det just då). Jag var så jävla nervös, både för att jag inte kände någon av dem som skulle gå på evenemanget och för att jag inte visste hur mycket folk det skulle bli - och förstås för att få träffa dem jag beundrar så mycket...det var jätteläskigt innan och Ångestmonstret gick bärsärkagång här hemma. Men iväg kom jag, och himla bra blev det. Tihi. 😊💖💖💖


Kommentarer

Tänker du skriva en kommentar?

Vad gullig du är! Jag blir jätteglad när jag får trevliga kommentarer.

Observera att alla kommentarer granskas innan publicering. Olämpliga kommentarer, såsom mobbning och spam, kommer inte att publiceras.



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback