Det ringde på dörren förut, strax efter att jag skrivit klart och skickat in kompletteringen. Och trots att jag inte väntade besök öppnade jag faktiskt (efter att ha smugit fram till dörren i den mörklagda hallen och försiktigt kikat genom tittögat). Utanför stod en upprörd herre som sa att han letade efter sin dotter som rymt ifrån honom. Han beskrev henne som en söt tjej i 20-årsåldern som skulle befinna sig hos någon B**** här i huset och han sa att han var mycket orolig för henne. 

 

Jag har aldrig hört talas om någon B**** här i huset (inte för att jag direkt pratar med mina grannar eller har stenkoll på vad de heter, men ändå) så jag bara nekade och skakade på huvudet. Han tackade och gick, och en stund senare hörde och såg jag honom gå och vråla sin dotters namn nere på gatan. Han hade någon ung kille med sig också, som jag gissar var hans son. 

 

Det hela kändes väldigt obehagligt. Och jag funderar, om jag nu faktiskt hade känt till denna B****, borde jag ha berättat för denne herre var han kunde hitta henne då eller skulle jag ha hållit tyst? Jag menar, en tjej i 20-årsåldern är myndig och borde få hålla sig undan från sin pappa utan att han går bärsärkagång för att hitta henne. Kanske hade hon till och med riktigt bra skäl till att hålla sig undan - han kändes liksom rätt aggressiv...vilket i och för sig faktiskt kan ha berott på oro, dottern kanske verkligen inte kan ta hand om sig själv och behöver familjens hjälp, vad vet jag. 

 

Så himla svårt att veta hur en ska agera i sådana här lägen.