De frågade om jag kunde komma redan på måndag, men jag förklarade att jag har asmycket på jobbet nu i juli och bad att få en tid i augusti istället. Dels för att det är sant (jag HAR ju asmycket på jobbet nu) och dels för att jag blev så överrumplad och nervös och känner att jag behöver få några veckor på mig att förbereda mig mentalt för min entré i Linköpings psykiatrivärld (som jag innerligt hoppas är bättre än Norrköpings).

Jag är glad över att remissen gått igenom så smidigt. Men jag vågar inte ta ut alltför mycket glädje innan jag faktiskt har fått komma dit och träffa dem. Kanske bjuder den här kliniken in till samtal varje gång de får en remiss och fäller avgörandet om de tänker ta emot mig som patient eller inte först efter det samtalet.

Där har vi ytterligare en källa till ångest. Prestationsångest så att det bara skriker om det. Känner press på mig att bete mig "rätt", må "rätt", ha en lagom dålig dag så de kan se att jag faktiskt har problem och behöver deras hjälp. Ja...typ så.