Ikväll har Livrädd och jag varit på teater och sett "La Cage aux Folles". När hon föreslog det visste jag inte riktigt vad den handlade om, men blev snart varse att det var en musikal med drag - och mer behövdes inte för att jag skulle kasta mig över biljettbokningen.

Det var en jättefin historia om två bögar som varit tillsammans i tjugo år och uppfostrat en son tillsammans, vilken nu tänkte gifta sig med dottern till en homofobisk politiker - vilket ledde till en hel del komplikationer. Men till slut ordnade allting upp sig till det bästa och jag kände mig så himla lycklig när vi lämnade teatern efter föreställningen.

Så mycket kärlek, coola kläder, vackra transvestiter, häftiga dansnummer och fint budskap. Jag har en känsla av att jag kommer gå och se den här underbara musikalen fler gånger under hösten. KÄRLEK!!!

Träffade en av mina kunder innan vi gick in i salongen. Lite awkward - som att träffa lärare utanför skolan. Fel miljö, fel roll. Men det gick rätt bra.

Värre var det med kärringen som satt bredvid mig i salongen. En superheterosexuell människa som hela tiden (verkligen HELA tiden!) satt och ojade sig och skrattade åt hur tokigt det var med alla KARLAR I KLÄNNING på scenen.

Eeehh, det är liksom en dragshow...vad fan hade du väntat dig?! Och sluta fnissa åt att pojkarna kysser varandra! Sluta kommentera att det är karlar i klänningar. Sluta med allt ditt trams och fokusera på relationsdramatiken i familjen som musikalen handlar om. Det är en mycket känslig och vacker historia som verkligen berörde mig djupt - trots alla störningsmoment från dig! (Jag sa förstås inget av detta, jag bara log lite avmätt när hon vände sig till mig med sina kommentarer.)