Jag är väldigt glad över att jag deltog i födelsedagsfirandet ikväll. Dels var det himla trevligt, och dels var det en seger över Ångestmonstret som ville att jag skulle stanna hemma. Men det var verkligen påfrestande för mig. Efter två timmar på en restaurang, i ett sällskap på ett tiotal personer där den enda jag kände var födelsedagsbarnet, gick jag hem och kollapsade på soffan framför ESC. Helt utmattad och med en överjävlig huvudvärk. Det är priset för sociala utmaningar liksom. Inte för att jag konverserade så värst mycket (såklart), satt mest tyst och lyssnade och log och svarade på tilltal. Men bara det, att vara där, tog alla mina krafter och jag var en av de första som bröt upp. Nu varvar jag ner med kissen framför ESC. En skön final på kvällen.