Och då menar jag inte bara att jag blev tvungen att sätta mig bredvid någon annan eller ens att alla sittplatser var upptagna. Nej, det var så jävla fullt på bussen att det stod folk tätt sammanpackade ända framme hos föraren. Och den bussen skulle jag kliva på!! 😨

Jag blev stissig som fan och hade det inte varit frysa-ihjäl-kallt ute och hade jag inte redan stått på busshållplatsen beyond skitlänge och hade det inte varit så att jag visste att syrran stod och väntade på mig på min ändhållplats så hade jag fan aldrig i livet klivit ombord på den där bussen!

Men nu klev jag alltså ombord. Utan att blippa mitt busskort (för det gick inte ens att SE någon kortläsare, ännu mindre komma fram till den). Och utan att möta någons blick. Jag stod där längst fram i bussen och höll fast mig i handtaget på framdörren och kände mig fruktansvärt mycket i vägen när någon skulle gå på eller av bussen.

Så himla skönt att få kliva av och mötas av min trygga syster! ❤

Men imorgon kommer det förmodligen bli lika illa. För imorgon ska det visst göras något spårarbete som gör att en himla massa spårvagnar ersätts av bussar...vilket innebär att det inte kommer gå lika många bussar på de ordinarie busslinjerna...vilket innebär att det kommer bli JÄVLIGT TRÅNGT. Gaaaahhh!! 😲