På Centralen kände jag hur jag började närma mig en panikattack, på samma ställe där den startade förra gången. Men på något sätt tog jag mig samman och lugnade ner mig något sånär. Möttes upp av en förbeställd taxi. Det blev en mycket tyst åktur - chauffören talade knappt förståelig svenska och jag talar som bekant helst inte alls. Men det tog inte många minuter att komma fram, så det var ganska uthärdligt. 

 

Stod en bra stund utanför byggnaden där hotellet och kurslokalen låg innan jag kom mig för att gå in. Men jag var ju givetvis ute i god tid som vanligt, så mitt velande fick inga negativa konsekvenser (förutom att jag frös lite och var kissnödig). Pratade med syrran i telefon under tiden. Det som slutligen fick mig att gå in var två gatsopare som närmade sig, för det kändes jobbigt att vara i vägen. 

 

Det värsta med att gå på kurs är det obligatoriska småpratet med främmande människor. I taxin gick det att undvika, det rörde sig ju bara om några minuter, men kursdeltagarna förväntas jag ju umgås med hela veckan lång. Det går alltså inte att bara sitta tyst och vänta på att det ska vara över (även om jag gör ett gott försök). Misstänker att de andra tycker att jag verkar rätt tråkig, men jag är faktiskt där för att lära mig saker och inte för att diskuteta träning och barn och annat som inte intresserar mig. Det hjälper inte att det verkar vara supertrevliga människor, jag kan helt enkelt inte mingla. 

 

I början av första passet körde vi en sådan där vidrig runda där alla kursdeltagare skulle säga vad de hette, var de jobbade någonstans och hur länge de hade jobbat. Och flera timmar senare chockade en av de där supersociala människorna mig genom att faktiskt komma ihåg allt jag sagt. Själv var jag ju så nervös att jag inte kunde fokusera på vad de som var innan mig sa, och när det blev min tur svamlade jag fram något helt annat än den eleganta presentation jag planerat, och sedan kunde jag inte fokusera på vad de som var efter mig sa heller, för då hade ju älta-allt-som-gick-fel-processen satt igång inom mig. 

 

Nåväl. Nog med gnäll. Det har varit en mycket intensiv och lärorik dag. Det är så härligt att åka iväg på kurs såhär (ja, det är det faktiskt) och finna inte bara ny kunskap utan även ny inspiration och motivation. Jag vill bara hem till kontoret och få börja jobba med allt det fantastiska! :-D 

 

Hotellet är fint också. Litet och charmigt men samtidigt pampigt. Och personalen är så söt emot mig! De har plockat bort alla jordnötter från hotellet den här veckan bara för min skull. Och om jag är rädd för eventuella andra typer av nötter som kan finnas i frukostmatsalen så kommer de gärna upp till rummet med min frukost på en bricka. Hur söta är de på en skala?! Jag blir alldeles rörd. 

 

Nu väntar lite välbehövlig sömn. Jag är helt slut! Natti natti! <3